Österplanas kulturmiljö

Österplana by har en lång kontinuitet som sträcker sig minst 900 år tillbaka tiden. Flera av områdets byggnader är välbevarade, värdefulla och visar på den agrara byggnadstraditionen runt sekelskiftet 1900, men flera av gårdstomterna fanns troligen på samma plats redan på 1700-talet.

Österplana by är belägen på Kinnekulles sydöstra sluttning. Nedanför byn, åt öster, präglas landskapet av Österplana hed, ett stort naturreservat som sträcker sig vida i nord-sydlig riktning. I övriga väderstreck, söder, väster och norr, är byn omgiven av jordbruksmark på sluttningen upp mot Kinnekulles högsta del.

I byns västra del finns en vägkorsning. En väg leder till Medelplana i väster, en mot Gössäter i norr och en mot Kestad i öster. Byns bebyggelse ligger till största delen norr om landsvägen med kyrkogården som avslut i öster.

Österplana omnämns som vi känner till första gången i ett dokument från år 1397, då som ”Østrewplande”. Då fanns redan Österplana gamla kyrka som fram till 1877 stod vid dagens kyrkogård. Kyrkan, som inför rivningen beskrevs som ”mycket gammal”, uppfördes troligen runt 1100-talet. När den revs hade den under tidens gång byggts till med såväl sakristia, kyrktorn som korsarm. Den var uppförd i kalksten med putsad fasad. Interiört ska det ha funnits murade valv och målningar som sannolikt var från 1400-talet. En del av interiören flyttades till Hönsäters kapell i Hällekis där den finns kvar än i dag.

Den nya kyrkan uppfördes gemensamt med grannbyn Kestad. Ett villkor för deras medverkan vid kyrkobygget var att den nya kyrkan inte skulle placeras på samma plats som den gamla utan ligga så nära Kestad som möjligt. Nya kyrkan, betydligt större än den gamla, stod klar 1877 och ligger i sluttningen strax öster om Österplana by. Den uppfördes av sten bruten dels på Prästgårdens ägor, men främst från Törnsätersgårdarna. Kyrkan har fram till idag genomgått få förändringar men såldes hösten 2024. Den togs ur bruk vid en särskild gudstjänst med avsakralisering den 15 september samma år.

På en storskifteskarta från 1797 är det lätt att känna igen dagens Österplana. I byn fanns då nio gårdar och bebyggelsen var mestadels koncentrerad på vägkorsningens nordostsida precis som idag. En del av dessa gårdar kom dock att flyttas från byn i samband med att skiftesreformerna verkställdes under 1800-talet. Korsgården, Skattegården, Högebo och Prästgården ligger kvar med samma gårdslägen idag som på kartan från 1797. På en del tomtplatser i byn som blev tomma efter det att Laga skifte genomfördes 1843 har idag ny bebyggelse uppförts. På Storegårdens gamla bytomt väster om vägen mot Gössäter finns idag en mindre gård från tidigt 1900-tal och några villor från mitten av 1900-talet. På Rännagårdens gamla bytomt står idag den gamla Folkskolan från 1902.

Utöver jordbruk har invånarna i Österplana, som på övriga Kinnekulle, haft inkomst från stenbrott och kalkbränning. Såväl stenbrott som kalkbränning i större skala förekom i området in på mitten av 1900-talet. Än idag finns en bergtäkt strax nordost om bykärnan.

Österplana by består idag av bebyggelse från slutet av 1800-talet och början av 1900-talet. Bebyggelsen har en tydligt agrar prägel med flera ekonomibyggnader, främst på de gamla gårdstomterna, till exempel en gammal vattenreservoar tillhörande Högebo gård. I norr ligger ett storskaligt modernt jordbruk med flera moderna byggnader som uppförts utanför den gamla gårdstomten. En del mer sentida villor från mitten av 1900-talet finns i väster. Mitt i byn ligger den gamla folkskolan i rött tegel som idag är privatbostad. Runt om byn finns också ett antal mindre torp som tidigare legat under de större gårdarna.

Varför är området viktigt att bevara?

Österplana by har en lång kontinuitet som sträcker sig minst 900 år tillbaka i tiden. Flera av dagens gårdslägen kan ha varit kontinuerligt bebodda sedan dess. Med säkerhet fanns flera av dagens gårdstomter på samma plats under slutet av 1700-talet som idag. Dagens bykärna berättar om 1800-talets skiftesreformer då en del av gårdarna fick flytta ut från bykärnan och om utvecklingen därefter. På de tomma bytomterna har såväl folkskola som ny bostadsbebyggelse uppförts och under 1800-talets andra hälft har befolkningsökningen föranlett att en ny större kyrka uppförts utanför bykärnan.

Flera av områdets byggnader är mycket välbevarade och särskilt värdefulla. Byggnaderna visar på den agrara byggnadstraditionen runt sekelskiftet 1900 med goda exempel på såväl större gårdar, ekonomibyggnader och enkla stugor.

Viktiga karaktärsdrag

• Bebyggelsestrukturen med de gamla gårdstomterna och landsvägarnas dragning genom byn.
  
• Byns placering längs klevkant med långa vyer över det omgivande landskapet.
  
• Den agrara byggnadstraditionen med flera välbevarade bostadshus, ekonomibyggnader och mindre stugor i och runt bykärnan.
  
• Kyrkogården, prästgården och folkskolan som tillsammans utgör byns- och socknens kärnpunkt.
  
• Det brukade jordbrukslandskapet i nära anslutning till byn.

Riktlinjer för framtida utveckling

• Tillbyggnader, ombyggnader och andra ändringar skall utföras varsamt så att bebyggelsens karaktärsdrag, vad avser placering, skala, volym, utformning och material, inte förvanskas.
  
• Nya ekonomibyggnader för jordbruket uppförs med hänsyn till områdets karaktär avseende placering, skala och gestaltning samt med traditionell utformning så som till exempel sadeltak.
  
• Ny bebyggelse undviks i det öppna odlingslandskapet eller andra exponerade lägen.
  
• Landsvägens sträckning genom byn bevaras.

Lagskydd

Hela miljön utgör riksintresse för kulturmiljövården, Kinnekulle [R 11]. Riksintressen ska skyddas mot åtgärder som påtagligt kan skada områdets karaktär och kulturhistoriska läsbarhet. Bestämmelserna aktiveras vid ändrad markanvändning vid vissa beslut eller tillståndsprövningar enligt bl.a. plan- och bygglagen och miljöbalken.

Fornlämningar är skyddade enligt kulturmiljölagens 2 kapitel och får inte skadas. Lämningar får ej rubbas, tas bort, grävas ut, täckas över eller på annat sätt ändras eller skadas utan Länsstyrelsens medgivande.

Kyrkliga kulturminnen får inte ändras utan tillstånd från Länsstyrelsen enligt kulturmiljölagens 4 kapitel.

Delar av miljön ingår i naturreservatet Österplana hed och vall. Reservatsföreskrifterna ska följas, och dispens eller tillstånd krävs för åtgärder inom reservaten.