Medelplanas kulturmiljö

Medelplana har befolkats åtminstone sedan 300-talet. Under 1100-talet uppfördes den första stenkyrkan, helgad åt Sankta Elin (Helena) och Sankta Apollonia. Långt innan dess ska det ha funnits en enkel stavkyrka i trä på platsen.

Den karakteristiska kalkstenen framträder tydligt på flera ställen och förstärker den trappstegsliknande känslan i landskapet. Området omges av ett öppet jordbrukslandskap och gränsar i väster till Såtens naturreservat. I öster gränsar Medelplana till Kinnekulles naturvårdsområde. Vägen till Medelplana och de högre delarna av området följer en åsrygg, där flera fornlämningar finns bevarade.

Bebyggelsen är tydligt indelad i två olika områden. Högt placerade i landskapet finns kyrkan, prästgården och Bosgården, omgivna av mindre enfamiljshus och stugor. På den lägsta nivån, vid Anneberg, är bebyggelsen tätare och gränsar direkt till skogen vid Såtens naturreservat. Vägen genom Medelplana kantas nästan helt av en dubbelsidig allé.

Medelplana kyrka reser sig ståtligt i det flacka odlingslandskapet och är det första man ser när man närmar sig söderifrån. Av den medeltida kyrkan återstår endast tornet. År 1823–24 byggdes en ny kyrka intill det gamla tornet, orienterad i nord-sydlig riktning. Bebyggelsen i byn ligger huvudsakligen norr om kyrkan, främst på landsvägens västra sida, medan den stora Bosgården breder ut sig på den östra sidan.

Medelplana prästgård är uppförd år 1914 efter ritningar av arkitekten Anders Roland. Prästgården har två flygelbyggnader, troligen uppförda på 1700-talet. Den norra flygelbyggnaden sägs ha fungerat som tiondelada.

Efter kyrkan och dess omgivande bebyggelse, på östra sidan av vägen, ligger Bosgården. Bosgården är känd sedan 1400-talet som en gammal sätesgård. Huvudbyggnaden, sannolikt uppförd i början av 1800-talet, har en fasad med gul spritputs och detaljer i vit slätputs. Framför denna står två flyglar i sten, putsade och med liknande utförande som huvudbyggnaden. Flyglarna tros ha byggts på 1700-talet. Gårdens ekonomibyggnader är storskaliga och består av tre sammanbyggda huskroppar med omsorgsfullt utformade detaljer.

Norr om Bosgården, vid Gustavsdal, ligger Bosgårdens tidigare arbetarbostäderna. Längs vägen, med gavlarna riktade mot den, står två bostadshus av timmer och ett mindre uthus i sten placerat mellan dem. Norr om dessa två bostadshus finns idag ett senare uppfört hus i liknande storlek med röd panel.

I området väster om vägen finns flera gårdslägen med bostadshus i varierande storlek från 1800- och 1900-talet. Vägen är en gammal byväg som syns på skifteskarta från 1848 och platsen kallades Sågarebacken på grund av en vinddriven sågkvarn som låg nedanför i backen. Hissingsgården, som vid Laga skiftet stavades Hisingsgården, är den enda kvarvarande stora mangårdsbyggnaden vid den gamla bygatan. Gatan kallades ”Radden”, vilket avser rad av hus eller bebyggelse men den benämndes också Hissingsgårdens gata. Nygården avskildes från Hissingsgården 1903 och i samband med avsöndringen uppfördes manbyggnaden.

Den stora mangårdsbyggnaden på Hissingsgården är en framträdande byggnad i Medelplana by. Huset uppfördes år 1850 och har kvar flera tidstypiska exteriöra detaljer som fönster- och dörromfattningar, fasad och takform.

Resterande hus i områdets västra del är betydligt mindre och framstår som enklare med träpanel i faluröd eller ljusa kulörer med sadeltak täckta med tegel. Byggnaderna har en traditionell utformning med små detaljer som speglar en välbevarad arkitektur och formspråk från mitten av 1800-talet till början av 1900-talet. Flera av byggnaderna var ursprungligen torp.

Varför är området viktigt att bevara?

Medelplana präglas av en lång kontinuitet och omfattar byggnader och landskapselement som representerar olika tidsepoker och samhällsklasser. Kyrkan, med sitt ursprungliga medeltida torn, utgör ett centralt landmärke och är tillsammans med prästgården från tidigt 1900-tal och dess bevarade flygelbyggnader från 1700-talet, stor del av områdets sammanhållna karaktär. Bosgården med kvarvarande flygelbyggnader och den resliga ladugårdsbyggnaden representerar en högre samhällsklass. De mindre arbetarbostäderna som tillhörde Bosgården utgör en tydlig kontrast och synliggör de sociala skillnaderna som förekom på landsbygden.

Hissingsgården, den enda kvarvarande större gården längs den gamla bygatan, är av särskild betydelse eftersom flera andra gårdslägen avstyckats från den. Detta ger Hissingsgården en central roll i bygdens utveckling. Bostadshuset som sådant är mycket välbevarat och speglar det sena 1800-talets och tidiga 1900-talets arkitekturideal. Norr om gården finns områden med välbevarade bostadshus i mindre skala, från 1850-talet fram till början av 1900-talet.

Landskapet har tydliga spår av en brukningskontinuitet från forntid till modern tid, med en historisk bystruktur som fortfarande är avläsbar. Den äldre vägsträckningen längs åsryggen, kantad av en dubbelsidig allé från kyrkan fram till byvägens korsning, förstärker byns ålderdomliga karaktär. Byns bebyggelse är belägen på tre tydligt urskiljbara höjdnivåer, där enskilda byggnader representerar välbevarade exempel på 1800- och 1900-talens byggnadstradition. Ekonomibyggnaderna utgör en viktig del av helhetsmiljön då de speglar jordbrukets utveckling och funktion i området.

Viktiga karaktärsdrag

• Kyrkan som landmärke.
• Tydlig topografi med trappstegsliknande landskapsstruktur i tre höjdnivåer.
• Allé längs vägen som löper längs en ås.
• Välbevarad gårdsbebyggelse i form av Prästgården från 1914 med flygelbyggnader från 1700-talet, Bosgårdens corps-de-logi med storskalig ladugårdsbyggnad och arbetarbostäder vid Gustavsdal samt Hissingsgården som den enda större gården som finns kvar längs den historiska bygatan.
• Framträdande ladugårdar och ekonomibyggnader som speglar jordbrukets betydelse och utveckling i området.
• Välbevarade mindre bostadshus från 1800–1900-talet med sadeltak och träpanel i faluröd eller ljusa kulörer.

Riktlinjer för framtida utveckling

• Tillbyggnader, ombyggnader och andra ändringar utförs varsamt så att bebyggelsens karaktärsdrag, vad avser placering, skala, volym, utformning och färgsättning, inte förvanskas.
• Nya ekonomibyggnader för jordbruket uppförs med hänsyn till områdets karaktär avseende placering, skala, gestaltning, material och kulörer.
• Eventuellt ny bebyggelse anpassas i skala, placering, gestaltning, material och Kulörer till områdets sammanhållna karaktär. För området typiska fasadmaterial som kalksten och trä används med fördel.
• Särskilt kulturhistoriskt värdefulla byggnader och bebyggelseområden bevaras. Åtgärder och ändringar som utförs får ej förvanska dess kulturhistoriska värde.

Lagskydd

Hela miljön utgör riksintresse för kulturmiljövården, Kinnekulle [R 11]. Riksintressen ska skyddas mot åtgärder som påtagligt kan skada områdets karaktär och kulturhistoriska läsbarhet. Bestämmelserna aktiveras vid ändrad markanvändning vid vissa beslut eller tillståndsprövningar enligt bl.a. plan- och bygglagen och miljöbalken.

Fornlämningar är skyddade enligt kulturmiljölagens 2 kapitel och får inte skadas. Lämningar får ej rubbas, tas bort, grävas ut, täckas över eller på annat sätt ändras eller skadas utan Länsstyrelsens medgivande.

Kyrkliga kulturminnen får inte ändras utan tillstånd från Länsstyrelsen enligt kulturmiljölagens 4 kapitel.

Landskapselement, såsom stenmurar i jordbruksmark, åkerholmar, odlingsrösen, alléer eller småvatten och våtmark i jordbruksmark utgör viktiga biotoper. De är skyddade enligt miljöbalkens 7 kapitel och förordningen om områdesskydd samt genom generellt biotopskydd.