Kestads kulturmiljö

Kestads bykärna har en lång kontinuitet som sträcker sig minst till 1100-talet när kyrkan uppfördes. Byns gårdslägen berättar och tydliggör den agrara utvecklingen från 1700-talet, genom de stora skiftesreformerna till dagens moderna och rationella jordbruk.

Kestads bykärna ligger omgiven av brukad jordbruksmark i en flack dalgång nedanför Kinnekulles östra sida. Från byn är Kinnekulles skogsklädda kant tydligt synlig i väster medan öppen jordbruksmark breder ut sig åt norr, öster och söder.

Bykärnan ligger samlad runt en trevägskorsning med den medeltida kyrkan och kyrkogården som given mittpunkt. I byn finns fem gårdar med bostadshus och ekonomibyggnader. Runt kyrkan öster om vägen ligger Klockaregården, Olof Månsgården och Ågården. Mot sydväst ligger Gräppagården och Rännagården.

Kestad kyrka har stått på platsen sedan 1100-talet. Under den långa tid som kyrkan funnits har den ett flertal gånger byggts om. Störst förändringar gjordes under andra halvan av 1700-talet då det gamla koret revs och ersattes av ett nybyggt som dubblade kyrkans storlek. Dessutom togs nya fönster upp och klockstapeln ersattes av en takryttare.

Under andra halvan av 1800-talet var de delar av Kestad kyrka som nybyggts under 1700-talet i så dåligt skick att det beslutades att kyrkan skulle rivas. I stället blev den nya kyrkan i Österplana gemensam kyrka för hela pastoratet. Rivningsarbetet av kyrkan i Kestad drog dock ut på tiden och när arbetet till slut kom i gång 1888 beslutades att långhuset skulle sparas. 1915 beslutades att byggnaden åter skulle bli kyrka. Kyrkan fick sitt nuvarande utförande på 1960-talet när det medeltida koret rekonstruerades och en ny sakristia uppfördes. Samtidigt togs putsen från 1700-talet bort från fasaden för att få ett mer medeltida uttryck.

Även gårdarna i Kestad har en lång historia. De fem gårdarnas namn finns med på en karta från 1745 och har därmed anor åtminstone från 1700-talet. Dagens byggnader är dock av senare datum. I mitten av 1700-talet, innan de stora jordbruksreformerna, fanns ytterligare tre till fyra gårdar inne i bykärnan. En av dem var Anders Persgården som låg väster om vägen, norr om trevägskorsningen. Gårdens namn härstammar minst sedan 1600-talet. En annan gård som tidigare fanns inne i byn var Storegården som då låg i byns sydöstra kant. Idag ligger den en dryg kilometer sydost om bykärnan.

Mitt i trevägskorsningen framför kyrkan finns två stenar. Den ena är en gammal vägvisarsten som pekar mot Kållängen och Enebacken. Den andra är en stenhäll lagd ovanpå flera mindre stenar. Stenhällen kallas ”Grannhalla” och ska i gamla tider ha använts vid bystämmor. Mitt på hällen finns en rund inhuggning i vilken en kittel ska ha placerats för skatteindrivning.

Dagens Kestad utgör trots de utskiftade gårdarna en liten men tydlig bykärna i en trevägskorsning runt kyrkan. Gårdarnas bostadshus är mestadels från sent 1800-tal eller tidigt 1900-tal. Åldern på ekonomibyggnaderna varierar lite mer, en del är från andra halvan av 1900-talet även om majoriteten är äldre. Längs byns vägar och i anslutning till gårdstomterna finns flera högväxta alléer. De äldsta träden är sannolikt samtida med flera av byggnaderna och en viktig del av kulturmiljön. Flera av gårdarna är idag aktiva jordbruksenheter.

En byggvaruhandel finns på Klockaregården och i en ekonomibyggnad på Olof Månsgården finns en restaurang. I södra delen av byn ligger en gul tegelbyggnad i två våningar som uppfördes som missionshus. Detta är den enda byggnad som i modern tid tillkommit utanför de traditionella gårdstomterna.

Varför är området viktigt att bevara?

Kestads bykärna har en lång kontinuitet som sträcker sig minst till 1100-talet när kyrkan uppfördes. Byns gårdslägen berättar och tydliggör den agrara utvecklingen från 1700-talet, genom de stora skiftesreformerna till dagens moderna och rationella jordbruk. Den lilla och väl sammanhålla bykärnan ger en bild av hur det såg ut på den svenska landsbygden innan skiftena genomfördes. Samtidigt tydliggör de utskiftade gårdarna i landskapet runt bykärnan och de övergivna gårdstomterna i byn konsekvenserna av skiftena. Tack vare att byn inte vuxit nämnvärt utöver de ursprungliga gårdarna är utvecklingen särskilt tydlig i Kestad genom att byns tomma gårdstomter inte bebyggts i senare tid.

Dagens bebyggelse med tyngdpunkt runt sekelskiftet 1900 utgör en sammanhållen kulturmiljö med bostadshus och ekonomibyggnader tätt tillsammans. Bykärnan utgör ett välbevarat exempel på agrar byggnadstradition från slutet av 1800-talet in på 1900-talet. Enstaka byggnader är att anse som särskilt värdefulla liksom bykärnan som helhet.

Viktiga karaktärsdrag

• Bebyggelsestrukturen med gårdarna samlade runt kyrkan och trevägskorsningen.
• Landsvägens dragning med trevägskorsning mitt i byn. Alléer som följer vägarna genom byn.
• Övergivna gårdstomter där utflyttade gårdar tidigare legat i den gamla bykärnan.
• Det visuella sambandet med öppna siktlinjer mellan de utskiftade gårdarna i sydost och bykärnan.
• Gårdar med boningshus och flera ekonomibyggnader med varierande storlek och funktion på varje tomt som tillsammans visar på den agrara byggnadstraditionen runt sekelskiftet 1900.

Riktlinjer för framtida utveckling

• Tillbyggnader, ombyggnader och andra ändringar utförs varsamt så att bebyggelsens karaktärsdrag, vad avser placering, skala, volym, utformning och färgsättning, inte förvanskas.
• Nya ekonomibyggnader för jordbruket uppförs med hänsyn till områdets karaktär avseende placering, skala och gestaltning.
• Ny bebyggelse undviks i det öppna odlingslandskapet samt kring de utskiftade gårdarna sydost om byn eller i andra exponerade lägen i jordbrukslandskapet.
• Landsvägens sträckning genom byn med triangelformad trevägskorsning och alléer behålls.

Lagskydd

Hela miljön utgör riksintresse för kulturmiljövården, Kinnekulle [R 11]. Riksintressen ska skyddas mot åtgärder som påtagligt kan skada områdets karaktär och kulturhistoriska läsbarhet. Bestämmelserna aktiveras vid ändrad markanvändning vid vissa beslut eller tillståndsprövningar enligt bl.a. plan- och bygglagen och miljöbalken.

Fornlämningar är skyddade enligt kulturmiljölagens 2 kapitel och får inte skadas. Lämningar får ej rubbas, tas bort, grävas ut, täckas över eller på annat sätt ändras eller skadas utan Länsstyrelsens medgivande.

Kyrkliga kulturminnen får inte ändras utan tillstånd från Länsstyrelsen enligt kulturmiljölagens 4 kapitel.