Lundsbrunns kulturmiljö

Lundsbrunn är beläget i kommunens södra del en knapp mil söder om Götene tätort. Landskapet i och runt Lundsbrunn är lätt kuperat, med jordbruksmark väster, norr och öster om samhället. I söder gränsar samhället till ett skogsområde.

Lundsbrunns historia är starkt förknippad med samhällets hälsobrunn och den kurort som vuxit upp runt denna. Brunnen är anledningen till att samhället kom till. Exakt när den surkälla som fanns i området började användas för sina hälsobringande egenskaper är oklart, men redan 1724 var källan känd som den bästa hälsobrunnen i Västergötland.

Strax öster om de två källorna, en surkälla och en sötkälla, låg gården Lund, idag Stora Lund. Även om källorna låg på Marbogårdens mark kom det att bli gården Lund som gav namn till den nya brunnsorten. Sannolikt är anledningen till detta att de tidiga brunnsbesökarna åt och övernattade på värdshuset Dalaholm på Lunds mark i anslutning till sina brunnsbesök.

Lundsbrunns första bebyggelse växte upp runt brunnen under 1700-talet. Utöver ett brunnshus uppfördes ett hus för övernattande brunnsgäster. Dessutom uppfördes två privatbostäder vars ägare också upplät rum åt brunnsgäster. Sannolikt tillkom enstaka byggnader under 1700-talets senare del, men först under 1810-talet skedde en större nybyggnation med koppling till hälsobrunnen. Hela åtta nya byggnader uppfördes under detta decennium, bland annat hotellet ”Stora byggningen” och ”Läkarvillan” som finns kvar än idag. Stora byggningen kallas idag Sörbodal och används fortfarande som hotell vilket gör det till en av landets äldsta kontinuerligt använda hotellbyggnader

Under 1800-talet fortsatte hälsobrunnen att utvecklas med såväl nya badhus som andra byggnader, bland annat en brunnssalong. År 1817 stod även Piperska lasarettet klart i anslutning till hälsobrunnen. Lasarettet tillkom efter en donation från greve Gustaf Piper som då var ägare till de båda säterierna Mariedal och Lund. Greven sörjde sin hustru Jaquette Du Rietz som gått bort och lade med lasarettet grunden för en stiftelse som i hennes namn skulle verka för vård åt fattiga och behövande. Såväl lasarettet som stiftelsen finns kvar, fortfarande verksamma.

Samtidigt som hälsobrunnen utvecklades under 1800-talet växte också samhället Lundsbrunn fram, men först när järnvägen kom 1887 tog samhällsbyggandet fart på allvar. Innan järnvägen kom fanns utöver hälsobrunnens byggnader runt tio bostadshus varav de flesta små enkla stugor. På bara några decennier startades flera nya företag och hela kvarter uppfördes. I samhället fanns runt år 1900 flera handelsbodar, mejeri, bryggeri, såg och flera andra företag.

Många av de bostadshus som uppfördes i Lundsbrunn i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet hade påkostad panelarkitektur med konstnärligt utförda fönsterspröjs samt verandor och gavlar med lövsågerier. Flera av dessa byggnader finns kvar idag och utgör en karaktäristisk årsring i Lundsbrunns
byggnadsbestånd

Brunnsverksamheten hade sin storhetstid under 1900-talets första decennier och ännu ett nytt badhus uppfördes 1914. Några år senare, 1922, var ett nytt hotell klart. Båda dessa byggnader finns kvar idag. Hotellet är dock kraftigt tillbyggt och är en del av dagens Hedvigsdal. Samhället fortsatte att utvecklas och fick sin första stadsplan fastställd 1935. Denna stadsplan har sedan fått flera tillägg allt eftersom samhället växte.

I dagens Lundsbrunn är mycket sig likt. Den gamla hälsobrunnen har efter en svacka i mitten av 1900-talet utvecklats till en modern spa- och konferensanläggning och är fortsatt en viktig näring för samhället. Bebyggelsen har vuxit utifrån den gamla kärnan, det vill säga kvarteren mellan stationen och brunnsorten, och nya årsringar med bebyggelse har tillkommit runt om denna samtidigt som mycket av den äldre bebyggelsen finns kvar. Även om järnvägen lades ner 1984 har sträckan mellan Skara och Lundsbrunn bevarats som museijärnväg.

I Lundsbrunn finns flera välbevarade byggnader med högt kulturhistoriskt värde. Goda representanter finns från både 1800-talet och större delen av 1900-talet. Utöver träbebyggelsen från 1800-talet och tidigt 1900-tal finns till exempel flera välbevarade villor i funktionalistisk stil från mitten av 1900-talet. Bland de modernare byggnaderna är Brunnskyrkan från 1970, ritad av arkitekt Lars-Olov Torstensson, ett gott exempel på tidstypisk och påkostad arkitektur.

Varför är området viktigt att bevara?

Lundsbrunn har en lång och kontinuerlig historia som brunnsort vars utveckling under flera århundraden är tydligt avläsbar genom att flera generationers bebyggelse bevarats. Såväl inom brunnsområdet som i övriga samhället speglar en välbevarade bebyggelsen samhällets utveckling som brunnsort och som ett framväxande stationssamhälle. Även utvecklingen under mitten av 1900-talet när samhället fortsatt att växa utanför den gamla kärnan är tydligt avläsbar genom de tidsenliga områden som då uppfördes.

Viktiga karaktärsdrag

• Samhällets äldre strukturer som järnvägen med intilliggande industriområde, gamla vägdragningar äldre bostadskvarter.
• Brunnsområdets bebyggelse från 1800-talets början fram till slutet av 1970-talet.
• Brunnsområdets parkanläggning.
• Välbevarad villabebyggelse med tillhörande uthusbyggnader från samhällets uppkomst under slutet av 1800-talet fram till tiden runt sekelskiftet 1900.
• Välbevarad bostads- och affärsbebyggelse från 1900-talets första hälft.

Riktlinjer för framtida utveckling

• Ny tillkommande bebyggelse anpassas till den befintliga plan- och kvartersstrukturen. Bebyggelsens skala, volym och gestaltning tar hänsyn till omkringliggande bebyggelse.
• Särskilt kulturhistoriskt värdefulla byggnader och bebyggelseområden bevaras. Åtgärder och ändringar som utförs får ej förvanska dess kulturhistoriska värde.
• Tillbyggnader, ombyggnader och andra ändringar utförs varsamt så att bebyggelsens karaktärsdrag, vad avser placering, skala, volym, utformning och material, inte förvanskas
• Särskild hänsyn tas till brunnsområdets utformning sett till bebyggelsens och parkområdets historiska gestaltning och innehåll.

Lagskydd

Fornlämningar är skyddade enligt kulturmiljölagens 2 kapitel och får inte skadas.
Lämningar får ej rubbas, tas bort, grävas ut, täckas över eller på annat sätt ändras eller skadas utan Länsstyrelsens medgivande.

Piperska lasarettet/Jacquette du Rietz stiftelse är byggnadsminnesförklarat och får inte ändras utan tillstånd från Länsstyrelsen enligt kulturmiljölagens 3 kapitel.