Götenes kulturmiljö

Götene utgör kommunens största tätort, och är belägen på slättbygden sydost om Kinnekulle. Tätorten avgränsas i norr av väg 44 och mot öster av E20. Götene nämns första gången i skrift 1397. Götene är en relativt ung tätort, men har en lång historia som by och socken.

Götene kyrka är uppförd under 1100-talets början, placerad invid Göteneån, där vägsträckningar i nord-sydlig och öst-västlig riktning korsats under lång tid. Ett flertal stensättningar och gravfält i tätortens nordöstra och sydvästra delar vittnar om att platsen bebotts sedan åtminstone järnåldern.

Byn var en av områdets mindre och i mitten på 1700-talet bestod Götene by av sju gårdar, där en av gårdarna låg på västra sidan ån medan övriga gårdar låg strax öster om kyrkan. I samband med att Skara-Kinnekulle-Vänerns järnväg invigdes 1887 kom Götene att omvandlas till ett stationssamhälle på kort tid. Detta då en station kom att placeras på den västra sidan ån i Götene, på gården Heldes marker. Detta skedde på initiativ av Helde gårds ägare, Carl Johansson, som upplät mark kostnadsfritt för järnvägen och på så sätt säkerställde att den drogs genom Götene och inte genom grannsocknen Sil. Ny bebyggelse började uppföras i anslutning till stationshuset under 1890-talet och det första järnvägshotellet, Hotell Carl, kom att uppföras av Carl Johansson 1901. År 1905 såldes Helde gårds ägor och styckades sedan av som tomter.

1918 blev Götene municipalsamhälle, och 1920 reglerades bebyggelsen genom en stadsplan upprättad av stadsingenjören Ferdinand Eggert. Municipalsamhället hade då vuxit västerut på gården Västerbys mark. År 1942 utökades municipalsamhället ytterligare åt väster och öster, där de resterande gårdarna i Götene by inkorporerades i samhället. 1952 bildades Götene köping genom sammanslagning av landskommunerna Götene, Holmestad, Kinne-Vedum, Sil och Vättlösa.

1967 slogs Götene köping, Husaby landskommun och Kinnekulle landskommun samman och blev 1971 till Götene kommun. Götenes roll som kommunens centrum blev än tydligare i samband med att Centrumhuset uppfördes 1974. Byggnaden ritades av Hans-Erland Heinemans arkitektkontor och utformades för att rymma stora delar av kommunens samhällsservice i en och samma byggnad. Byggnaden har genomgått ett antal ombyggnationer och byggdes 1982 ut mot väster.

Götene har idag en planstruktur som präglas av många tidslager. Både Lidköpingsvägen och Kinne-Vedumsvägen är vägsträckningar med månghundraårig historia. Järnvägsgatan speglar järnvägens historia, då vägen löper parallellt med järnvägens tidigare dragning genom Götene. Stora delar av planstrukturen i centrala Götene präglas fortfarande av 1920-års stadsplan och dess tidstypiska form. Järnvägens nedläggning 1984 har också kommit att forma samhällets struktur, då ny mark som tidigare inte kunde bebyggas har tagits i anspråk för ny bebyggelse.

Centralt i samhället har större industriverksamheter etablerats under 1900-talet, med mjölk- och livsmedelsindustri norr om Lidköpingsvägen, och trä- och hustillverkningsindustri söder om Lidköpingsvägen. De västra och östra delarna av tätorten består främst av småhusbebyggelse som uppförts inom ramen för 1920-talets stadsplan och senare 1959-års stadsplan. Inom området finns både tidstypisk och delvis välbevarad villabebyggelse från större delen av 1900-talet.

På östra sidan Göteneån präglas samhället både av de äldre agrara strukturerna med kyrka och prästgård samt enstaka äldre bevarade byggnader från Götene by tillsammans med några äldre bostadshus längs med Lidköpingsvägen. Här kom även Götenes skolor att uppföras. Över tid har ett flertal skolor tillkommit under årens lopp. Götenes gamla ålderdomshem, sedermera kommunalhus, som idag fungerar som skolbyggnad ligger också inom området. Ett nytt församlingshem uppfördes även mellan skolområdet och kyrkogården i slutet av 1960-talet.

Under 1970-talet växer tätorten ytterligare och i nordost uppförs stadsdelen Prästgårdsängen med både flerbostadshus och radhus i tidstypisk modernistisk utformning.

Varför är området viktigt att bevara?

Götene utgör kommunens administrativa centrum och största tätort och berättar på ett tydligt sätt hur mindre tätorter reglerats administrativt under 1900-talet och hur de många kommunreformer som då skedde präglat Götenes framväxt och utveckling. Götenes tidiga historia som kyrkby och agrara miljö går fortsatt att uppleva och förstå i området kring kyrkan, där enstaka byggnader från den gamla bymiljön fortfarande är bevarade, tillsammans med den gamla landsvägens sträckning genom tätorten. Den första stadsplanen som togs fram för Götene municipalsamhälle 1920 präglar fortfarande stora delar av centrala Götene och visar tydligt på hur många svenska tätorter planlades under 1900-talets början. I tätorten finns också ett stort antal välbevarade byggnader från 1900-talets första hälft, så väl bostadshus, skolbyggnader och andra typer av bebyggelse som utgör viktiga delar i kulturmiljön.

Viktiga karaktärsdrag

• Götene medeltida kyrkogård, omgiven av enstaka äldre byggnader från tiden då Götene var en by, längs Mariestadsvägen. De äldre vägsträckningarna genom Götene, med flerhundraårig historia.
• Den bevarade bebyggelsestrukturen som präglas av 1920-talets stadsplan, främst bebyggd med friliggande villor på trädgårdstomter och mindre butiks- och verksamhetsbyggnader kring tätortens centrala del.
• Det tidstypiska och välbevarade Centrumhuset som tillsammans med stadsdelen Prästgårdsängens bostadsbebyggelse tydligt berättar om Götenes utbyggnad och utveckling under 1970-talet.
• Skolområdet väster om kyrkan, med bevarade äldre kolbyggnader från flera tider, samt Götenes gamla ålderdomshem och det intilliggande församlingshemmet.
• Tidstypisk villabebyggelse uppförd från och med 1910-talet och flera decennier framåt, till stora delar inom 1920-års stadsplan.

Riktlinjer för framtida utveckling

• Tillkommande bebyggelse anpassas till den befintliga plan- och kvartersstrukturen. Hänsyn tas till den första stadsplanens struktur.
• Ny bebyggelse utformas med hänsyn till omkringliggande bebyggelse avseende skala, volym och gestaltning.
• Särskilt kulturhistoriskt värdefulla byggnader och bebyggelseområden bevaras. Åtgärder och ändringar som utförs får ej förvanska dess kulturhistoriska värde.
• Tillbyggnader, ombyggnader och andra ändringar utförs varsamt så att bebyggelsens karaktärsdrag, vad avser placering, skala, volym, utformning och material, inte förvanskas

Lagskydd

Kyrkliga kulturminnen får inte ändras utan tillstånd från Länsstyrelsen enligt kulturmiljölagens 4 kapitel.

Fornlämningar är skyddade enligt kulturmiljölagens 2 kapitel och får inte skadas. Lämningar får ej rubbas, tas bort, grävas ut, täckas över eller på annat sätt ändras eller skadas utan Länsstyrelsens medgivande.

De äldre skolbyggnaderna på fastigheterna Götene 16:14 samt Palmen 1 omfattas av skyddsbestämmelser och rivningsförbud i gällande detaljplan.