Husaby kulturmiljö

Husaby utgör en närmast unik kulturmiljö som berättar om Sveriges tidiga medeltida historia och landets kristnande.

Kyrkbyn Husaby är belägen på Kinnekulles södra del, där berggrunden består av sandsten. Byns bebyggelse är belägen längs med en höjd med bitvis branta partier som löper i öst-västlig riktning genom området. Vägen genom området följer terrängen och passerar vidare mot Forshem i öster och mot Lidköping i sydväst. Husaby kyrka med sina karaktäristiska torn, tillsammans med de högresta ruinerna efter biskopsborgen syns på långt håll i landskapet, då de är placerade längs höjden. Bebyggelsen i området är även den placerad längs vägen. Inom området finns en stor mängd äldre ädellövträd som ek och ask, och i områdets västra del flankerar en askallé landsvägen.

Husaby är omnämnt första gången i skrift år 1311, men ordet husaby kommer från fornsvenskt lagspråk och syftar på en kungsgård där representanter för kungen bodde. Ordet dateras till 1000- och 1100-talet. Det är också under den tidsperioden som det som idag kopplas samman med Husabys historia skedde. För enligt traditionen döptes Olof Skötkonung, kung över det dåvarande Sverige, i Husaby källa av en engelsk missionär. Dopet sägs ha skett vid S:t Sigfrids källa, strax öster om kyrkan, men några hundra meter västerut finns också S:ta Brigidas källa. Traditionen anger också att Olof Skötkonung donerade kungsgården i Husaby som biskopssäte, Husaby fungerade sedan som biskopssäte fram till reformationen.

Husaby kyrka uppfördes först som en mindre träkyrka, som sedan byggdes på med det befintliga stentornet under 1000-talet. Kyrkans säregna torn har troligen uppförts som ett försvarstorn. Under tidig medeltid ersattes träkyrkan av den kyrkobyggnad i sten som fortfarande finns på platsen.

Strax väster om kyrkan finns ruinerna efter en medeltida biskopsborg. Borgen byggdes under 1400-talet av biskop Brynolf Gerlaksson och bestod av ett stenhus i fyra våningar, ekonomibyggnader och en mur. Ruinerna efter biskopsborgen grävdes ut och restaurerades i mitten av 1960-talet.

Norr om kyrkan, på åkermarken, har en omfattande bosättning från järnålder undersökts arkeologiskt, och en stor mängd fynd av olika slag tillsammans med lämningar efter byggnader vittnar om Husabys status sedan lång tid tillbaka.

Husaby by bestod av omkring ett tiotal gårdar på 1700-talet, när laga skifte genomfördes i byn 1829 var antalet gårdar ungefär detsamma. Då byn sedan tidigare var utspridd längs höjden och landsvägen skedde inga större förändringar i byns bebyggelsestruktur som konsekvens av skiftet. Direkt väster om kyrkan är prästgården belägen, ursprungligen uppförd under 1700-talet sedan tillbyggd och renoverad under 1920-talet. Prästgården är uppförd i timmer med rödmålade fasader och ett brutet sadeltak täckt med lertegel.

Längs Martorpabäcken som rinner genom områdets västra del låg under 1800-talet ett flertal kvarnar. En skola uppförs i Husaby, mellan kyrkan och Sankt Sigfrids källa, under 1800-talets andra hälft. Skolbyggnaden är mycket välbevarad och är uppförd i en enkel men tidstypisk utformning.

I den västra delen av området, på gården Sannebo, tidigare Sonnabol, är Kinnekulles äldsta bevarade mejeribyggnad belägen. Mejeriet ligger längs landsvägen och har en mycket karaktäristisk fasad i puts och tegel med en skylt med mejeriets namn och årtalet 1871 placerad på gaveln mot vägen. Mejeriet var ett av de första som öppnade i dåvarande Skaraborgs län, driften upphörde i slutet på 1930-talet. Vid vägskälet mitt i byn ligger också en f.d. lanthandel.

Varför är området viktigt att bevara?

Husaby utgör en närmast unik kulturmiljö som berättar om Sveriges tidiga medeltida historia och landets kristnande. Den välbevarade tidigmedeltida kyrkan, med det säregna försvarstornet utgör tillsammans med ruinerna efter 1400-talets biskopsborg och de bägge källorna en plats där det är möjligt att uppleva och förstå platsens viktiga ställning under lång tid. De många fornlämningar med lämningar av såväl bebyggelse som lösfynd pekar också på att platsen varit mycket betydelsefull redan tidigare i historien.

I området finns också ett flertal välbevarade byggnader som berättar om landsbygdens utveckling under det sena 1800-talet i form av Husaby skola och Sannebo före detta mejeri.

Viktiga karaktärsdrag

• Områdets stora tidsdjup med bevarade byggnader och lämningar från medeltid, så som Husaby kyrka och biskopsborgen samt en stor mängd lämningar från järnåldern.
• Bebyggelsens utspridda placering som följer topografin och landsvägens sträckning, som inte påverkats av laga skiftet i någon större utsträckning. Den slingrande vägsträckningen genom byn, som följer den naturliga topografin.
• Områdets många stora äldre ädellövträd, främst ek och ask som återfinns som solitärträd och i alléer.
• Äldre bevarade byggnader från 1700- och 1800-talet som berättar om sockencentrat som administrativt centrum så som prästgården och skolan.
• Äldre bevarade byggnader som berättar om landsbygdens utveckling under det sena 1800-talet och tidiga 1900-talet så som Sannebo mejeri och den f.d. lanthandeln.

Riktlinjer för framtida utveckling

• Tillbyggnader, ombyggnader och andra ändringar utförs varsamt så att bebyggelsens karaktärsdrag, vad avser placering, skala, volym, utformning och färgsättning, inte förvanskas.
• Landsvägens slingrande sträckning, anpassad till topografin, behålls.
• Särskilt kulturhistoriskt värdefulla byggnader och bebyggelseområden bevaras. Åtgärder och ändringar som utförs får ej förvanska dess kulturhistoriska värde.
• Nya ekonomibyggnader för jordbruket uppförs med hänsyn till områdets karaktär avseende placering, skala och gestaltning.
• Ny bebyggelse undviks i det öppna odlingslandskapet, master eller andra högre anläggningar undviks kring kyrkan och biskopsborgens ruiner.

Lagskydd

Hela miljön utgör riksintresse för kulturmiljövården, Kinnekulle [R 11]. Riksintressen ska skyddas mot åtgärder som påtagligt kan skada områdets karaktär och kulturhistoriska läsbarhet. Bestämmelserna aktiveras vid ändrad markanvändning vid vissa beslut eller tillståndsprövningar enligt bl.a. plan- och bygglagen och miljöbalken.

Fornlämningar är skyddade enligt kulturmiljölagens 2 kapitel och får inte skadas. Lämningar får ej rubbas, tas bort, grävas ut, täckas över eller på annat sätt ändras eller skadas utan Länsstyrelsens medgivande.

Kyrkliga kulturminnen får inte ändras utan tillstånd från Länsstyrelsen enligt kulturmiljölagens 4 kapitel.

Landskapselement, såsom stenmurar i jordbruksmark, åkerholmar, odlingsrösen, alléer eller småvatten och våtmark i jordbruksmark utgör viktiga biotoper. De är
skyddade enligt miljöbalkens 7 kapitel och förordningen om områdesskydd samt genom generellt biotopskydd.