Fornlämningar

Vid Flyhov högg bronsålderns människor in bilder i berget. Än idag kan man se de många figurerna myllra fram över hällarna på Kinnekulle. Totalt finns här mer än 450 figurer på ett tiotal hällar. Det gör Flyhov till Västergötlands största hällristningslokal.

För mer information och vägbeskrivning se Länsstyrelsens hemsida.

Spåren efter Husabys roll som biskopssäte syns i form av den praktfulla medeltidskyrkan och ruinerna efter biskop Brynolf Gerlakssons borg. Här hittar du också Sankt Sigfrids källa, enligt traditionen den källa där Olof Skötkonung döptes i början på 1000-talet.

För mer information och vägbeskrivning se Länsstyrelsens hemsida.

Lasse i berget har kallats ”Sveriges sista grottmänniska”. Lasse Eriksson var en av 1800-talets stora profiler i Husaby. Historierna om Lasse i berget levde kvar i bygden långt efter hans död.

För mer information och vägbeskrivning se Länsstyrelsens hemsida.

Två mäktiga runstenar som bildar en portal. Ett gravfält som användes för mer än tusen år sedan.

Vid Källby hallar finns det totalt nio fornlämningar. Här finns två runstenar, ett gravfält med tre gravhögar och fyra runda stensättningar.

För mer information och vägbeskrivning se Länsstyrelsens hemsida.

En bit söder om Källby hallar finns Källby domarring som består av 3 domarringar. Den ena är 10 m i diameter och består av 9 stenar, den andra är 12 m i diameter och består av 11 stenar, den tredje är 7 m i diameter och består av 5 stenar.

En domarring består oftast av ett ojämnt antal stenar ställda i ’ring’. Dessa kom att kallas för domarring under 1800-talet, där stenkretsarna var tingsplatser. Med en sten (eller säte) per domare skulle det alltid bli ett tydligt utslag.

Men egentligen är en domarring gravplatser. Stenarna som har rest eller samlat ihop på det här sätet symboliserar gravplatser. Domarringar som undersökts är oftast från den äldsta järnåldern och i dem ligger normalt en eller flera brandgravar.

1901 upptäckte den svenske arkeologen Emil Eckhoff hällristningar intill järnvägsstationen i Blomberg. Ristningarna består av skeppsmotiv, människofigurer och solkors. Exakt vad de betyder kan vi inte veta, men det är en fascinerande bildskatt som bronsålderns människor lämnat efter sig.

För mer information och vägbeskrivning se Länsstyrelsen hemsida.

Tredingstenarna är tre förmodade gravstenar längs vägen mellan Medelplana och Västerplana Kyrka.

Erik Dahlbergh hävdade i sitt fantasifulla praktverk Suecia antiqua et hodierna från 1705 att stenarna ska vara resta över Lage Posse och Anna Posse. Den tredje stenen skulle till och med vara graven för Kung Sverker, kanske till och med Sverker den äldre.

Mer troligt är att de resta stenarna hör till det gravfält från järnåldern som finns i området. En lokal sägen berättar att det ska ha funnits en stor Jarlagård i närheten och att gravfältet då hörde till gården.

I Råbäcks kalkbruk har kalkbränning pågått sedan mitten av 1800-talet. I kalkbruket har vi det geologiska lager som kallas alunskifferlagret.

Alunskiffer är en svart lerskiffer, bildad i ett syrefattigt hav, där döda växt- och djurrester samlades på botten. Organiskt materialet har inte brutits ned, utan lagrats in i skiffern och har under inverkan av högt tryck och värme ombildats till olja. Därför har alunskiffern använts som bränsle i kalkbränningen.

Kvar på platsen finns ett stor antal kalkugnar och här är du välkommen att "gå i kalken".

För mer information och vägbeskrivning se Platåbergens geoparks hemsida.