Invasiva främmande arter

Blomsterlupin är en färgstark växt som ofta ses längs vägkanter och järnvägsbankar, men den utgör ett allvarligt hot mot biologisk mångfald. Den förändrar jordens näringsinnehåll och konkurrerar ut inhemska arter som är anpassade till magra marker, exempelvis ängsväxter.

Även om blomsterlupin inte omfattas av EU:s lagstiftning om invasiva främmande arter, rekommenderar Naturvårdsverket att man undviker att plantera den och försöker begränsa spridningen.

Bekämpning

Slå växten innan den sätter frö, gärna flera gånger per säsong. Mindre bestånd kan grävas eller ryckas upp. Upprepa insatserna under flera år och ta bort växtmaterialet för att undvika näringsberikning av platsen.

Jättebalsamin är en snabbväxande växt som trivs i fuktiga miljöer, särskilt längs vattendrag. Den är listad på EU:s förteckning över förbjudna invasiva arter, vilket innebär att den inte får importeras, säljas, odlas, transporteras, användas, bytas och sättas ut i naturen.

Bekämpning

Slå eller dra upp växten innan den blommar. Ta bort fröställningar noggrant, fröna kan eftermogna. Upprepa insatserna under säsongen och följ upp kommande år. Växtavfall ska samlas i förslutna säckar och lämnas till återvinningscentral, aldrig komposteras.

Jätteloka är en kraftig växt som kan orsaka allvarliga hudskador vid kontakt med växtsaften i kombination med solljus. Den är listad på EU:s förteckning över förbjudna invasiva arter, vilket innebär att den inte får importeras, säljas, odlas, transporteras, användas, bytas och sättas ut i naturen.

Bekämpning

Ta bort fröställningar kontinuerligt under flera år. Använd skyddskläder och glasögon vid hantering. Rotkapning, uppgrävning och marktäckning är möjliga metoder. Växtavfall bör brännas eller lämnas till återvinningscentral, inte komposteras.

Kanadensiskt gullris är en högväxt art som sprider sig effektivt med vinden. Den invaderar öppna, sandiga och näringsfattiga marker och tränger undan lågvuxna inhemska växter.

Bekämpning

Slå växten minst två gånger per säsong under flera år. Komplettera gärna med insådd av inhemska arter för att återställa balansen i området.

Parkslide är en mycket svårbekämpad växt som sprider sig via små rotfragment och kan orsaka skador på byggnader, ledningar och vägar. Den kan ligga i dvala i flera år och skjuta nya skott långt från huvudplantan.

Bekämpning

Götene kommun bekämpar parkslide endast där det är nödvändigt. Testade metoder inkluderar marktäckning med duk, uppgrävning och kemisk behandling. Växten bör övervakas noggrant, bekämpning kan i vissa fall förvärra spridningen.

Om parkslide inte utgör ett problem rekommenderar Naturvårdsverket att du väntar med åtgärder. Under tiden är det klokt att ha växten under uppsikt för att kunna notera om den börjar sprida sig. Du kan till exempel markera ut ytterkanterna på beståndet med pinnar eller liknande.

Vresros bildar täta bestånd som tränger undan inhemska arter, särskilt i kustnära miljöer. Den sprider sig både via rotskott och frön.

Bekämpning

Gräv upp hela växten inklusive rotsystem. Upprepa insatser vid återväxt. Växtavfall ska hanteras som brännbart och lämnas till återvinningscentral.

Gul skunkkalla är en kallaväxt som sprider sig i fuktiga marker och konkurrerar ut andra arter. Den är svår att bekämpa när den väl etablerat sig. Den är mycket invasiv och i Sverige har vi fortfarande en chans att stoppa spridningen av den om vi tar tag i problemet nu.

Bekämpning

Gräv upp hela växten inklusive rotsystem. Upprepa insatser vid återväxt. Växtavfall ska samlas och lämnas till återvinningscentral, inte komposteras.

Lövplattmask (Obama nungara) är en invasiv art som sprider sig i trädgårdar och parker, främst via jord och växtmaterial. Lövplattmasken är ett rovdjur som lever på daggmaskar och andra arter som är viktiga för att bryta ner växtmaterial till jord. Detta kan leda till försämrad jordkvalitet och minskad växtkraft, vilket i sin tur påverkar jordbruket negativt.

För att bekämpa spridningen av lövplattmasken har regeringen infört ett förbud som trädde i kraft den 7 januari 2025. Det är nu förbjudet att medvetet sprida arten, vilket innebär att det är förbjudet att hålla, överlåta eller släppa ut den i naturen.

Så känner du igen den

• Lövplattmaskens ägg är 0,5 cm stora och först röda men blir sedan mörkbruna.
• Nykläckta plattmaskar är mycket små, mindre än 1 mm.
• Fullvuxna lövplattmaskar är cirka 5–8 cm långa och 0,5 cm breda.
• Färgen på ovansidan skiftar mellan beige och mörkt brun med svarta längsgående linjer. Undersidan är beige.

Inhemska plattmaskar är mycket mindre än lövplattmask.

Till dig som köper plantor

Privatpersoner, fastighetsägare och förvaltare av parker, kyrkogårdar och andra grönytor har en viktig roll för att förhindra spridningen av lövplattmask och andra invasiva arter. Oavsett om du har en vanlig villaträdgård, kolonilott eller jobbar professionellt med växtplantering finns det tre saker du kan göra:

• Köp från en handlare som aktivt jobbar med att minska risken för spridning av lövplattmask.
• Kontrollera växterna: i och under krukan, på jord- och rotklumpen och i jorden.
• Sanera växterna om du gör fynd.

Kontroll efter plattmask gör du genom att:

• Kolla marken under krukan, krukans undersida och under eventuella tråg och backar
• Lyft plantan ur krukan och kolla i krukan och på rotklumpen.
• Äggen är svåra att upptäcka. Maskarna är lättare.
• Använd handskar, eftersom masken har ett slem som kan vara irriterande på huden.
• Lys med ficklampa, även dagtid. Plattmaskarnas slem gör att de reflekterar ljus och syns bättre mot bakgrunden.

Om du hittar lövplattmaskar

• Om du hittar lövplattmaskar eller deras ägg, ska de avlivas genom att läggas i en burk med kokande vatten eller frysas i ett dygn.

Eller så kan

• Växten saneras genom att hela rot- och jordklumpen värms upp tull 39 garder i 15 minuter i vattenbad. Sänk ner en kruka i vatten som håller ca 40 grader.

Efter bekämpning ska växterna isoleras och kontrolleras igen nästa dag. Det ska ha gått minst två dygn från att den sista masken hittas till att du kan plantera ut dina växter.

Några av de mest invasiva främmande arterna finns upptagna på en lista i ett EU-direktiv, det vill säga en EU-lag. Dessa arter är förbjudna att importera, sälja, odla, föda upp, transportera, använda, byta, släppa ut i naturen eller hålla som husdjur. EU-listan uppdateras vartefter nya arter upptäcks eller kunskapen om dessa ökar. Det finns också arter som inte är ett hot på EU nivå, men som gör stor skada i Sverige. Från 1 januari 2019 började en svensk förordning om invasiva arter att gälla. Förordningen ger vägledning till svenska myndigheter om ansvar och roller i arbetet med bekämpning av invasiva arter. Den reglerar också hur en nationell lista över invasiva arter ska tas fram. Särskilda regler gäller för arter med stor spridning där utrotning inte är kostnads- eller nyttoeffektivt. Signalkräfta, jätteloka och jättebalsamin bedöms vara arter med stor spridning i Sverige.

Invasiva växter och djur på EU:s förteckning.

Invasiva främmande arter är växter, djur eller svampar som har spridits till nya områden med hjälp av människan, ofta genom handel, resor eller trädgårdsodling. I sin nya miljö saknar de naturliga fiender och kan därför etablera sig snabbt och sprida sig okontrollerat.

När dessa arter ökar påverkar de den biologiska mångfalden negativt genom att konkurrera ut inhemska arter och störa ekosystemens balans. De kan också orsaka problem för jord- och skogsbruk, skada infrastruktur och innebära kostnader för samhället. Vissa arter kan till och med påverka människors och djurs hälsa.

Att förebygga spridning och bekämpa invasiva främmande arter är därför viktigt för att skydda naturen, ekosystemen och vår livsmiljö.

Invasiva främmande arter kan orsaka allvarlig skada på ekosystem och biologisk mångfald. Fungerande ekosystem är oerhört viktigt för oss människor genom att det ger oss olika ekosystemtjänster som pollinering, ren luft och bättre skydd mot klimatförändringar. Det är viktigt att vi bekämpar arter och begränsar invasiva arter för att minimera skadorna på samhället.

Invasiva främmande arter sprids ofta med hjälp av människor, både medvetet och omedvetet. Spridningen kan ske genom transporter, trädgårdsodling, flytt av jordmassor, eller när djur rymmer från anläggningar.

För växter sker spridningen ofta genom frön eller vegetativa delar som rotfragment. Ett vanligt exempel är trädgårdsväxter som lämnas som avfall i naturen eller får sprida sig från trädgårdar till vägkanter och naturområden. Även små delar av en växt kan ge upphov till nya plantor, vilket gör att spridningen kan gå snabbt och vara svår att stoppa.

Genom att vara uppmärksam, hantera växtmaterial korrekt och undvika att flytta jord och växter mellan platser kan vi tillsammans minska risken för spridning.

Alla är skyldiga att hindra spridningen av de invasiva arterna som finns på EU:s förordning över invasiva främmande arter. Arter på EU:s förordning får inte importeras, säljas, odlas, födas upp, transporteras, användas, bytas, släppas ut i naturen eller hållas levande.

Här kan du läsa om vilka arter som är EU-listade.

Trots att det inte är lagstadgat uppmuntrar Naturvårdsverket till att stoppa spridningen av andra invasiva främmande arter, exempelvis blomsterlupin och kanadensiskt gullris. De utgör ett minst lika stort hot mot biologisk mångfald som de EU-listade arterna och kan inom snar framtid komma att bli förbjudna även dem.

Om du hittar en invasiv art som är med på EU:s förteckning på din mark, har du som markägare skyldighet att bekämpa den. Det gäller även om du till exempel arrenderar marken men inte äger den. Invasiva arter som inte är EU-listade finns det inget krav på att bekämpa, däremot rekommenderas det för att förebygga framtida problem.

Om du upptäcker en invasiv främmande växt på din tomt eller mark är det viktigt att agera. Börja med att rapportera fyndet i Artportalen, det hjälper kommunen, markägare och myndigheter att följa spridningen och planera bekämpningsinsatser. Rapportera dina fynd här.

Bekämpningen bör anpassas efter vilken art det gäller och hur stort beståndet är. Det finns olika metoder beroende på växtens egenskaper, exempelvis slåtter, uppgrävning, marktäckning eller kemisk behandling. För vägledning kan du använda Metodkatalogen för invasiva främmande arter, som ger tips och rekommendationer för olika situationer.

Tips på olika metoder för bekämpning av invasiva arter finns i Metodkatalogen.

Tänk på att du behöver markägarens tillstånd om du vill bekämpa växter på annans mark

Om du hittar lövplattmaskar eller deras ägg, ska de avlivas genom att läggas i en burk med kokande vatten eller frysas i ett dygn.

Eller så kan

Växten saneras genom att hela rot- och jordklumpen värms upp tull 39 garder i 15 minuter i vattenbad. Sänk ner en kruka i vatten som håller ca 40 grader.

Efter bekämpning ska växterna isoleras och kontrolleras igen nästa dag. Det ska ha gått minst två dygn från att den sista masken hittas till att du kan plantera ut dina växter.

Innan du bekämpar, ta en bild som kan skickas med när du rapportera in fyndet till webbplatsen www.invasivaarter.nu.

Växtavfall från invasiva arter måste hanteras med stor försiktighet för att undvika spridning. Samla allt växtmaterial i dubbla plastsäckar som försluts noggrant, gärna med tejp. Lämna säckarna på återvinningscentralen. Du får lämna upp till fyra sopsäckar. Kontakta personalen på plats för att få hjälp med rätt hantering.

Har du mer än fyra säckar? Då ska du anlita en avfallsentreprenör som kan transportera och förbränna materialet på ett säkert sätt.

Släng aldrig växtavfall från invasiva arter i naturen, komposten eller vanliga sopor. Det kan leda till att arterna sprids vidare.

De EU-listade arterna är helt förbjudna att förflytta och sprida, dem får du alltså inte plocka. Även om det inte finns lagar som omfattar till exempel parkslide och vresros bör plockning av dessa undvikas eftersom arternas spridning gynnas om du tappar frön eller rotdelar på vägen.