Fornlämningar

Vid Flyhov har människor under bronsåldern huggit in bilder i berget, ett fascinerande arv som än idag går att se. Här finns över 450 figurer fördelade på ett tiotal hällar, vilket gör Flyhov till Västergötlands största hällristningslokal.

Motiven föreställer bland annat skepp, människor och solhjul, och ger en unik inblick i bronsålderns symbolvärld.

Observera: Från den 27 februari till senhösten 2025 är hällristningarna övertäckta på grund av byggnation av en ny tillgänglighetsramp. Under denna period hänvisas besökare till Blombergs hällristningar. Den nya anläggningen beräknas vara klar våren 2026.

För mer information och vägbeskrivning se Länsstyrelsens hemsida.

I Husaby finns spår av platsens betydelse som biskopssäte under medeltiden. Här står den praktfulla Husaby kyrka, och intill finns ruinerna efter biskop Brynolf Gerlakssons borg. I området ligger även Sankt Sigfrids källa, enligt traditionen platsen där kung Olof Skötkonung döptes omkring år 1000. Området är rikt på historia och bjuder på både religiösa och politiska berättelser från Sveriges tidiga kristna period.

För mer information och vägbeskrivning se Länsstyrelsens hemsida.

Lasse Eriksson, även kallad "Lasse i berget", var en välkänd profil i Husaby under 1800-talet. Han levde i en grotta i berget och har kallats Sveriges sista grottmänniska. Berättelserna om Lasse har levt kvar i bygden långt efter hans död och platsen där han bodde är idag ett kulturhistoriskt minnesmärke som vittnar om ett ovanligt livsöde.

För mer information och vägbeskrivning se Länsstyrelsens hemsida.

Vid Källby hallar finns ett imponerande gravfält med totalt nio fornlämningar. Två ståtliga runstenar bildar en portal in till området, där tre gravhögar och fyra runda stensättningar vittnar om platsens betydelse för mer än tusen år sedan. Runstenarna och gravarna ger en tydlig bild av hur människor levde och begravdes under järnåldern.

För mer information och vägbeskrivning se Länsstyrelsens hemsida.

Söder om Källby hallar ligger tre domarringar, ofta kallade Jättadansen. Den största är 12 meter i diameter och består av 11 stenar, den minsta har 5 stenar och är 7 meter i diameter. Domarringar har länge tolkats som tingsplatser, där varje sten symboliserade en domare. Men arkeologiska undersökningar visar att de i själva verket är gravplatser från den äldsta järnåldern, där en eller flera brandgravar ofta finns i mitten av ringen.

Intill järnvägsstationen i Blomberg upptäckte arkeologen Emil Eckhoff år 1901 ett antal hällristningar. Motiven består av skepp, människofigurer och solkors. Exakt vad bilderna betyder vet vi inte, men det är en fascinerande bildskatt som bronsålderns människor lämnat efter sig.

För mer information och vägbeskrivning se Länsstyrelsen hemsida.

Längs vägen mellan Medelplana och Västerplana kyrka står tre resta stenar som enligt sägnen markerar gravarna för Lage Posse, Anna Posse och kung Sverker. Även om dessa berättelser är fantasifulla är det troligt att stenarna hör till ett järnåldersgravfält i området. En lokal sägen berättar om en stor Jarlagård i närheten, vilket ger platsen ytterligare historisk tyngd.

I Råbäck har kalkbränning bedrivits sedan mitten av 1800-talet. Här finns ett geologiskt lager med alunskiffer, en svart lerskiffer som bildats i ett syrefattigt hav. Skiffern innehåller organiskt material som ombildats till olja och har använts som bränsle i kalkugnarna. På platsen finns ett stort antal bevarade kalkugnar, och besökare är välkomna att "gå i kalken" och uppleva industrins historia på nära håll.

För mer information och vägbeskrivning se Platåbergens geoparks hemsida.