Riktlinje läkemedelshantering

Läkemedelshantering är ett av de områden inom kommunal primärvård som medför störst risk för fel. Medicinskt ansvarig sjuksköterska (MAS) har inom den kommunala primärvården ansvar för att säkerställa att det finns tydliga riktlinjer och rutiner för läkemedelshanteringen.

För att säkerställa hög kvalitet och patientsäkerhet i läkemedelshanteringen har en arbetsgrupp bestående av medicinskt ansvariga sjuksköterskor i Skaraborg tagit fram dessa gemensamma Riktlinjer för läkemedelshantering.

1. Inledning

Till grund för läkemedelshantering i kommunal primärvård ligger Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (HSLF-FS 2017:37) om ordination och hantering av läkemedel i hälso- och sjukvården

Föreskriften ska tillämpas när kommunen har tagit över hela eller delar av ansvaret för läkemedelshanteringen från den enskilde.

Kommunernas hälso- och sjukvård är i sin helhet öppenvård vare sig den enskilde får sjukvård i hemmet eller i särskild boendeform. Detta gäller oavsett om den enskilde har lindriga eller mycket allvarliga och långvariga sjukdomstillstånd.

Grunden för läkemedelshantering i den kommunala primärvården är att den ska vara individuellt anpassad och säker utifrån den enskildes sjukdom och personliga förutsättningar. Läkemedelshanteringen ska hålla hög kvalitet och tillgodose patientens behov av trygghet i vården och behandlingen.

Den som ordinerar ett läkemedel ska säkerställa att ordinationen är lämplig med utgångspunkt i patientens behov.

Utgångsläget är att den enskilde själv svarar för omhändertagande och förvaring av de läkemedel som ordinerats den enskilde samt för den egna medicineringen.

1.1 Definitioner

Definitioner som används i denna riktlinje:

2. Egenvård

Med egenvård avses i egenvårdslagen (2022:1250) att en hälso- och sjukvårdsåtgärd som behandlande hälso- och sjukvårdspersonal har bedömt att en patient kan utföra själv eller med hjälp av någon annan. Bedömningen av egenvård ska utgå från god vård och patientsäkerhet. I egenvårdslagen anges inte vilka hälso- och sjukvårdsåtgärder som kan vara aktuella att utföra som egenvård eller vid vilka tillstånd egenvård kan bli aktuellt. Det är den behandlande hälso- och sjukvårdspersonalen som gör bedömningen. Patienten ska medverka i egenvården utifrån sitt önskemål och individuella förutsättningar.

Om läkemedelshanteringen är bedömd som egenvård men den enskilde är i behov av praktisk hjälp/handräckning kan patienten ansöka om bistånd enligt Socialtjänstlagen (2025:400).

Exempel;

Den enskilde kommer för växelvård och har en färdigdelad dosett med sig.

För att personalen ska kunna överlämna läkemedel från den färdigdelade dosetten förutsätter det att ett beslut om egenvård finns med underlag om hur läkemedelshanteringen får hanteras. Om beslut om egenvård saknas måste läkemedelsansvaret övergå till sjuksköterska/distriktssköterska som i sin tur delar dosett och delegerar till vård- och omsorgspersonal att överlämna läkemedel enligt ordination.

3. Delegering

Inom kommunal primärvård innebär delegering att en sjuksköterska överlåter en specifik medicinsk åtgärd till vård- och omsorgspersonal. Viktigt att notera är att delegering endast får ske om det är förenligt med god och säker vård. Innan en sjuksköterska delegerar en åtgärd, måste hen säkerställa att vård- och omsorgspersonal har den reella kompetensen som krävs. Detta innefattar att bedöma deras kunskaper, färdigheter och förmåga att utföra åtgärden på ett säkert sätt.

3.1 Formell kompetens

Detta avser den kompetens som erhålls genom utbildning och legitimation. För sjuksköterskor innebär det att de genom sin utbildning har den formella kompetensen att utföra och delegera medicinska åtgärder.

3.2 Reell kompetens

Detta avser den faktiska förmågan att utföra en specifik åtgärd. Även om vård- och omsorgspersonal saknar formell kompetens för vissa medicinska åtgärder, kan de genom utbildning och praktisk erfarenhet uppnå reell kompetens.

Sjuksköterskor får endast delegera iordningställande och administrering eller överlämnande av läkemedel till någon annan endast då det är förenligt med god och säker vård. Delegering är inte avsett att användas för att lösa brist på personal eller av ekonomiska skäl.

4. Systematiskt patientsäkerhetsarbete vid läkemedelshantering

Målet med ett systematiskt patientsäkerhetsarbete är att öka kunskapen om risker inom vården. Genom att bättre förstå dessa risker kan fel och vårdskador förebyggas, vilket i sin tur ökar patientsäkerheten. Inom läkemedelsområdet är detta särskilt viktigt, eftersom risken för fel i samband med läkemedelshantering är betydande. Vårdgivaren ska som ett led i en riskanalys bedöma riskerna med att delegera läkemedelshantering i verksamheten. Utifrån denna riskanalys fastställer vårdgivaren rutiner för i vilka situationer och under vilka förutsättningar det är förenligt med en god och säker vård att delegera, samt vilken kompetens som krävs av mottagaren.

Kvalitet i läkemedelshantering innebär följande

• Säkerhet och trygghet

För att garantera patientens säkerhet ska läkemedelshanteringen utföras av så få personer som möjligt. Delegering av åtgärder ska ske mycket försiktigt.

• Patientens förståelse

Patienten, och eventuellt närstående, ska fullt ut förstå hur läkemedlen ska användas.

• Tydlig läkemedelslista

Det ska finnas en komplett och aktuell läkemedelslista eller ordinationshandling, som tydligt ska ange:

• Varför varje läkemedel ordinerats.
• Hur länge behandlingen ska pågå.
• Vilken dos som ska tas.

• Regelbundna läkemedelsgenomgångar

Patientens läkemedelsbehandling ska gås igenom noggrant vid inskrivning i kommunal primärvård. Därefter ska en systematisk genomgång ske minst en gång per år.

• Efterlevnad av riktlinjer

De riktlinjer för läkemedelshantering som finns inom den kommunala primärvården ska följas noggrant.

4.1 Lokal läkemedelsrutin för sjuksköterskor

Den läkemedelsansvariga sjuksköterskan ska upprätta en lokal rutin för läkemedelshantering specifikt riktad till sjuksköterskor. Denna rutin syftar till att säkerställa en hög patientsäkerhet och en enhetlig läkemedelshantering bland sjuksköterskor inom den kommunala primärvården.

Den lokala rutinen ska:

• Innehålla information enligt bilaga 3

Det innebär att den måste ha med alla viktiga punkter som berör läkemedelshantering.

• Uppdateras årligen

För att hålla rutinen aktuell med ny kunskap och eventuella förändringar i lagstiftningen.

• Godkännas av medicinskt ansvarig sjuksköterska (MAS)

För att säkerställa att rutinen är i linje med gällande lagar, föreskrifter och riktlinjer.

Denna lokala rutin är ett viktigt dokument som stödjer sjuksköterskorna i deras arbete och bidrar till en säker läkemedelshantering.

4.2 Lokal rutin för läkemedelshantering för vård- och omsorgspersonal

Varje ansvarig sjuksköterska inom ett specifikt geografiskt område/särskilt boende ska upprätta en lokal rutin för läkemedelshantering. Denna rutin är avsedd att ge tydliga riktlinjer till vård- och omsorgspersonal, främst undersköterskor, som hanterar läkemedel i det dagliga arbetet.

Den lokala rutinen ska:

• Innehålla information enligt bilaga 3

Vilket säkerställer att alla nödvändiga aspekter av läkemedelshantering täcks.

• Uppdateras årligen

För att säkerställa att rutinen är aktuell och korrekt.

• Godkännas av medicinskt ansvarig sjuksköterska (MAS)

För att säkerställa att rutinen följer gällande lagar och riktlinjer.

Denna lokala rutin är ett viktigt verktyg för att säkerställa säker och korrekt läkemedelshantering och därmed öka patientsäkerheten.

4.3 Avvikelser

All hälso- och sjukvårdspersonal måste rapportera avvikelser enligt patientsäkerhetslagen. Syftet är att identifiera, dokumentera och åtgärda fel, samt förebygga nya, enligt Socialstyrelsens riktlinjer.

För att förhindra läkemedelsavvikelser ska:

• Riktlinjer följas noggrant.
• Riskanalyser göras för vanliga fel.
• Sjuksköterskor och chefer ansvara för att minska förväxlingsrisker.
• Analyser och risker följas upp regelbundet.
• Läkemedelsgenomgångar göras, särskilt vid vårdgivarbyte.
• Alltid finnas en papperskopia av läkemedelslistan.
• Journaler och listor granskas.
• Läkemedelsförvaringen säkras och riskbedömningar göras.
• Riskanalys göras före ny teknik.

Rapportering av avvikelser är avgörande för en säker läkemedelshantering.

4.4 Egenkontroll/Kvalitetsgranskning

Som vårdgivare har kommunen ett ansvar att regelbundet kontrollera och granska läkemedelshanteringen. Detta görs genom egenkontroller och kvalitetsgranskningar, för att säkerställa att allt fungerar som det ska och att patientsäkerheten är hög.

4.4.1 Extern kvalitetsgranskning

• Minst en gång per år ska någon utifrån, som inte är direkt involverad i det dagliga arbetet, granska hur läkemedelshanteringen fungerar.
• Denna externa granskare kan till exempel kontrollera att riktlinjer följs och att rutinerna är säkra.

4.4.2 Andra viktiga egenkontroller

Utöver den externa granskningen genomförs även flera andra kontroller regelbundet:

• Kontroll av narkotika

För att säkerställa att narkotiska läkemedel hanteras korrekt.

• Kontroll av ordinationsändringar

Vid leverans av läkemedel kontrolleras att ordinationerna stämmer.

• Skötsel av läkemedelsförråd

Att läkemedelsförrådet är organiserat och att läkemedel förvaras rätt.

• Temperaturkontroll av kylskåp

Att läkemedel som behöver förvaras kallt inte utsätts för felaktiga temperaturer.

Dessa kontroller är viktiga för att upptäcka eventuella fel eller brister i läkemedelshanteringen. Genom att åtgärda problem i tid kan vi förhindra att patienter drabbas av vårdskador.

5. Välfärdsteknik

Välfärdsteknik används för att öka trygghet, aktivitet och självständighet för personer med funktionsnedsättning eller risk för det.

Exempel på välfärdsteknik:

• Digitala trygghetslarm

• Nattillsyn med kamera

• Kommunikationsverktyg

• Medicinpåminnare

• GPS-larm

Dessa tekniker kan förbättra livskvaliteten för äldre och personer med funktionsnedsättning.

Viktigt om användning

• Samma lagar gäller som för annan vård, tekniken är bara ett verktyg.

• Användningen är frivillig.

• Den som använder tekniken måste ge sitt godkännande.

6. Ansvarsfördelning vid läkemedelshantering

6.1 Patientens ansvar

• Grundtanken är att patienten själv tar hand om sina läkemedel, oavsett boendeform.

• Praktisk hjälp med läkemedel kan ges utan delegering om egenvård är bedömd och beslutad.

6.2 Hälso- och sjukvårdspersonalens ansvar

• All legitimerad hälso- och sjukvårdspersonal ansvarar för sina egna arbetsuppgifter enligt patientsäkerhetslagen.

• Den som utför hälso- och sjukvårdsåtgärder genom delegering ansvarar för att göra det på ett patientsäkert sätt.

6.3 Övertagande av läkemedelsansvar

• Innan hälso- och sjukvårdspersonal övertar läkemedelsansvaret från patienten, ska läkare (ordinatören) göra en individuell bedömning tillsammans med patient, vårdpersonal och eventuellt närstående.

• Det ska tydligt dokumenteras i patientjournalen vilka delar av läkemedelshanteringen som övertas.

Genom att tydligt definiera ansvarsområden minskar risker och patientsäkerheten ökar.

6.4 Vårdgivarens ansvar

En vårdgivare är den som ansvarar för att hälso- och sjukvård bedrivs. Det kan vara en statlig myndighet, en region, en kommun, ett företag eller en enskild person som driver vårdverksamhet.

Vårdgivarens uppgifter

• Säkerställa kvalitet

Vårdgivaren måste ha system för att säkerställa att vården håller hög kvalitet och uppfyller alla krav.

• Regelbundna kontroller

Läkemedelshanteringen ska kontrolleras regelbundet av någon utomstående, minst en gång per år. Detta kallas för extern kvalitetsgranskning.

• Rapportera allvarliga händelser

Om en allvarlig vårdskada har inträffat, eller hade kunnat inträffa, måste vårdgivaren rapportera detta till Inspektionen för vård och omsorg (IVO). Detta kallas ofta för "Lex Maria".

6.5 Ledningsansvar

Inom kommunal primärvård är det verksamhetschefen och den medicinskt ansvariga sjuksköterskan som har det övergripande ledningsansvaret.

Vårdgivaren har ett stort ansvar för att patienterna får en god och säker vård. De måste se till att det finns system för att kontrollera kvaliteten, och de måste rapportera om allvarliga fel inträffar.

Verksamhetschef hälso- och sjukvård

Verksamhetschefen är den som leder och organiserar den dagliga hälso- och sjukvårdsverksamheten. Hen är anställd av kommunen för att se till att vården fungerar.

I kommunen finns också en "medicinskt ansvarig sjuksköterska" (MAS). MAS har ett särskilt ansvar för den medicinska säkerheten. Det betyder att verksamhetschefen inte kan ta beslut som går emot MAS lagstadgade ansvar.

Verksamhetschefen är som en chef för all personal, medans MAS är som en expert på medicinsk säkerhet. Verksamhetschefen leder den vardagliga verksamheten och ser till att MAS kan genomföra sitt medicinska ansvarsområde.

6.6 Medicinskt ansvarig sjuksköterska, MAS

MAS ansvarar för den medicinska säkerheten inom kommunal primärvård.

Huvuddsakliga uppgifter

• Riktlinjer och rutiner

Skapa tydliga riktlinjer för läkemedelshantering, särskilt för narkotiska läkemedel.

• Uppföljning

Kontinuerligt följa upp hur läkemedel hanteras för att säkerställa hög kvalitet och säkerhet.

• Samverkan

Säkerställa att det finns bra rutiner för att kontakta läkare och annan vårdpersonal när det behövs.

• Delegering

Ansvara för att all delegering av hälso- och sjukvårdsåtgärder sker på ett patientsäkert sätt.

MAS är experten på medicinsk säkerhet i kommunen. MAS ser till att alla rutiner följs, särskilt när det gäller läkemedel, och att patienterna får en trygg vård.

6.7 Enhetschefens ansvar

Enhetschefen har det direkta ansvaret för att den dagliga vården fungerar på enheten. Detta innebär:

• Rätt personal

Att se till att det finns tillräckligt med personal med rätt utbildning.

• Kompetensutveckling

Att personalen får lära sig och förstår viktiga rutiner och regler.

• Tillgänglig information

Att personalen har tillgång till de dokument och riktlinjer de behöver.

Enhetschefen ser till att personalen är kompetent och har rätt verktyg för att ge en säker vård.

6.8 Sjuksköterskans/specialist sjuksköterskans ansvar

Sjuksköterskan är en legitimerad yrkesutövare och har ett stort ansvar för säker läkemedelshantering.

Huvudsakliga ansvarsområden

• Läkemedelshantering:

• Ansvarar för säker förvaring, hantering och utdelning av läkemedel.

• Dokumenterar övertaget läkemedelsansvar i patientjournalen.

• Kompetens och uppföljning:

• Håller sig uppdaterad om nya rön inom läkemedelsområdet.

• Säkerställer att läkemedelsordinationer följs och att säkra rutiner används.

• Handleder vård- och omsorgspersonal.

• Förskrivning:

• Sjuksköterskor med förskrivningsrätt ansvarar för sina ordinationer och uppföljningar.

• Lokal rutin:

• I verksamheter med läkemedelshantering ska en läkemedelsansvarig sjuksköterska finnas och upprätta en lokal rutin.

Sjuksköterskan är nyckelpersonen för säker läkemedelshantering. Hen ansvarar för att läkemedel hanteras korrekt, handleder vård- och omsorgspersonal och säkerställer att rutiner följs.

6.9 Läkaransvar

Läkaren har det övergripande medicinska ansvaret för patientens vård och behandling.

Huvudsakliga ansvarsområden

• Ordination och uppföljning

• Läkaren ordinerar läkemedel och följer upp hur de fungerar för patienten.

• Vid flera läkare inblandade, ska det tydligt framgå vem som ansvarar för vilka ordinationer.

• Informationsöverföring

• Läkaren ansvarar för att information om läkemedelsbehandling överförs från sjukhusvård till annan vårdgivare.

• Efter en läkemedelsgenomgång på sjukhus, ska en läkemedelsberättelse skapas vid utskrivning.

• Regelbundna genomgångar

• För patienter med hälso- och sjukvård i hemmet eller på särskilda boenden, ska läkaren genomföra regelbundna läkemedelsgenomgångar, minst en gång per år.

Läkaren är den som tar de medicinska besluten, ordinerar läkemedel och ser till att patientens behandling följs upp. Hen har också ett ansvar för att kommunikationen om patientens läkemedel fungerar mellan olika vårdgivare, samt ser till att läkemedelsbehandlingarna utvärderas regelbundet.

6.10 Tandläkare och tandhygienist

Även tandläkare och tandhygienister kan ordinera läkemedel, särskilt i samband med tandvård eller hembesök för munhälsobedömning.

Huvudsakliga ansvarsområden

Ordination och uppföljning

• De ansvarar för sina egna läkemedelsordinationer, följer upp dessa och ger anvisningar om vård och behandling.

• Regelbundna uppföljningar ska ske, minst en gång per år.

Tandläkare och tandhygienister har ett liknande ansvar som läkare när de ordinerar läkemedel. De ser till att patienten får rätt behandling och att medicineringen följs upp på ett säkert sätt.

6.11 Vård- och omsorgspersonal

Personalens huvuduppgift är att tillgodose patientens grundläggande behov av omvårdnad.

Huvudsakliga ansvarsområden

• Egenvård med stöd

• Hjälpa patienten med läkemedelshantering som en del av egenvården, om det finns ett beslut om detta.

• Delegerade åtgärder

• Personal som fått delegerade åtgärder inom läkemedelshantering betraktas som hälso- och sjukvårdspersonal.

• De ska ha dokumenterad kunskap om läkemedelshantering och risker.

• Observation och rapportering

• Uppmärksamma förändringar i patientens hälsotillstånd och rapportera till sjuksköterskan.

Vård- och omsorgspersonalen ger den dagliga omvårdnaden. Vid behov hjälper de också till med läkemedelshantering, antingen som stöd vid egenvård eller genom delegerade åtgärder. De är också viktiga för att upptäcka och rapportera förändringar i patientens hälsa.

6.12 Läkemedelshantering på apotek

• Apotekare och receptarier ansvarar för att förbereda och lämna ut läkemedel.

• Apotekspersonal expedierar läkemedel enligt recept eller beställning.

• Apotek som levererar dosdispenserade läkemedel ansvarar för att det görs korrekt.

7. Läkemedelskedjan

7.1 Ordination av läkemedel

Behandling med läkemedel ska alltid respektera patientens rätt att bestämma själv och deras personliga integritet. Det är viktigt att planera och genomföra behandlingen tillsammans med patienten så långt det är möjligt.

7.1.1 Bedömning av lämplighet

Den läkare som ordinerar ett läkemedel ansvarar för att se till att medicinen är lämplig för patientens behov. Detta innebär att läkaren noggrant måste göra en bedömning och ta hänsyn till patientens:

• Nuvarande hälsotillstånd.

• Ålder.

• Kön.

• Vilka andra läkemedel patienten använder.

• Pågående behandlingar och undersökningar.

• Eventuella allergier mot läkemedel.

• Eventuell graviditet eller amning.

Läkaren måste också tänka på om det finns några kontraindikationer (situationer där läkemedlet inte bör användas) eller andra viktiga saker som kan påverka läkemedelsbehandlingen.

Denna noggranna bedömning ska göras vid alla tillfällen, oavsett om det handlar om att börja med ett nytt läkemedel, sluta med ett, ändra dosen eller förlänga en pågående behandling

7.1.2 Läkemedelsordinationer till barn

När en läkare ordinerar läkemedel till ett barn, måste vårdgivaren se till att läkaren har allt som behövs för att välja rätt medicin utifrån barnets specifika behov.

7.1.3 Planering av uppföljning eller avslut av läkemedelsbehandling

Den läkare som skriver ut ett läkemedel ansvarar också för att planera hur behandlingen ska följas upp. Vid uppföljningen ska läkaren bestämma om behandlingen ska fortsätta eller avslutas.

7.1.4 Generella direktiv

Endast läkare får utfärda generella instruktioner om hur läkemedel ska användas. Detta ska ske i samråd med medicinskt ansvarig sjuksköterska (MAS). Dessa instruktioner måste vara skriftliga, noggrant utformade och kontrolleras regelbundet.

De generella instruktionerna ska tydligt ange:

• I vilka situationer läkemedlet ska användas (indikationer).

• I vilka situationer läkemedlet inte ska användas (kontraindikationer).

• Korrekt dosering.

• Maximalt antal gånger läkemedlet får ges till en patient utan att läkare behöver kontaktas.

7.2 Justering av dos

I den kommunala vården får sjuksköterskor justera dosen av smärtstillande och insulin under förutsättning att det finns en tydlig plan som är framtagen i samråd med den läkare som ordinerat läkemedlet.

Sjuksköterskor med specialistkompetens kan i vissa fall anpassa läkemedelsdosen baserat på patientens individuella mål eller uppmätta värden, förutsatt att det bedöms som patientsäkert. Exempel på specialistområden där detta kan förekomma är inom antikoagulationsbehandling (AK-mottagning) och diabetesvård.

7.3 Samlad dokumentation av läkemedelsordinationer

Alla läkemedelsordinationer ska dokumenteras strukturerat och i ett enhetligt format i patientjournalen. Ordinationshandlingen ska förvaras säkert i patientens bostad.

Varje patient ska ha en aktuell och samlad ordinationshandling som tydligt anger:

• Läkemedlets namn (eller den aktiva substansen).

• Läkemedelsform (till exempel tablett, kapsel, lösning).

• Läkemedlets styrka (till exempel milligram).

• Dosering (hur mycket ska tas vid varje tillfälle).

• Administreringssätt (till exempel oralt, subkutant).

• Tidpunkter för administrering (till exempel morgon, kväll).

• Hur länge behandlingen ska pågå.

• Anledningen till behandlingen (indikation).

• När och hur behandlingen ska följas upp eller avslutas.

• Om det finns medicinska skäl till att läkemedlet inte får bytas mot ett likvärdigt alternativ.

• Övrig information som är viktig för säker hantering av läkemedlet.

Doseringen ska anges tydligt, till exempel som antal tabletter (1+1+0+0) eller annan lämplig enhet för läkemedelsformen, eller som volym per doseringstillfälle (till exempel ml).

Internationella enheter (IE) ska användas utan punkt i ordinationer.

Vid ordination av läkemedel vid behov ska både anledningen till användning (indikation) och maximal tillåten dos alltid anges.

Huvudregeln är att läkare ska utfärda skriftliga ordinationer och signera dem.

7.4 Muntlig ordination

Läkemedel får ordineras muntligt, till exempel per telefon, om läkaren inte kan komma till patienten och omedelbar behandling behövs. Den sjuksköterska som tar emot den muntliga ordinationen ska dokumentera och signera den i ordinationshandlingen. Sjuksköterskan ska enligt SBAR-modellen bekräfta att ordinationen har uppfattats korrekt. Läkarens namn och tidpunkten för ordinationen ska noteras. En muntlig ordination ska sedan bekräftas skriftligt.

7.5 Iordningställande och administrering eller överlämnande av läkemedel

Administrering innebär att ge eller överlämna en färdigberedd läkemedelsdos till patienten. Läkemedel ska i regel iordningställas av sjuksköterska eller apotek, och sjuksköterskan ansvarar för administreringen.

Inom kommunal primärvård kan sjuksköterska delegera iordningställande och/eller administrering av läkemedel till annan personal enligt "Riktlinjer för hälso- och sjukvårdsåtgärder samt delegering i Skaraborgs kommuner".

Vid en akut, allvarlig allergisk reaktion får alla ge en förfylld adrenalinspruta utan delegering.

7.5.1 Kontroll vid iordningställande av läkemedel

Vid iordningställande av läkemedel ska den som utför det, mot den dokumenterade ordinationen, kontrollera:

• Patientens identitet.

• Läkemedlets namn (eller aktiv substans).

• Läkemedelsform.

• Läkemedlets styrka.

• Dosering.

• Administreringssätt.

• Tidpunkt för administrering.

Särskild försiktighet ska iakttas vid spädning av läkemedel. Den som iordningställer läkemedlet ska bedöma om ordinerad och iordningställd dos är rimliga.

7.5.2 Märkning av iordningställda läkemedel

Ett iordningsställt läkemedel som inte administreras eller överlämnas direkt ska märkas med:

• Patientens identitet.

• Läkemedlets namn (eller aktiv substans).

• Läkemedlets styrka.

• Tidpunkt för iordningställande.

• Tidpunkt för administrering eller överlämnande.

• Namn på den som iordningställt läkemedlet.

• Övrig nödvändig information för säker hantering (exempelvis vid dosering i dosett eller läkemedelsmugg – skriv ej på locket).

I patientjournalen ska det noteras vem som har iordningställt läkemedlet och för vilken period.

7.5.3 Kontroll vid administrering eller överlämnande av läkemedel

Vid administrering eller överlämnande av läkemedel ska den som utför det, mot den dokumenterade ordinationen, kontrollera:

• Patientens identitet.

• Läkemedlets namn (eller aktiv substans).

• Läkemedelsform.

• Läkemedlets styrka.

• Dosering.

• Administreringssätt.

• Tidpunkt för administrering.

7.6 Injektion och infusion

Vid injektioner krävs kunskap om teknik, läkemedels verkan och eventuella biverkningar. Sjuksköterskan ska kunna bedöma om ordinationen är rimlig och veta hur man agerar vid oväntade reaktioner. Vid en överkänslighetsreaktion ska ansvarig läkare informeras och detta ska dokumenteras i patientjournalen.

Omedelbart före injektion eller infusion ska förpackningen kontrolleras så att den är hel och att lösningen ser normal ut.

Vid pågående infusion ska dropphastigheten kontrolleras regelbundet eftersom den kan förändras. Vid användning av infusionspump är det viktigt att kontrollera att pumpen är korrekt inställd och att infartsvägen är öppen.

En infusionsflaska/plastpåse får användas i maximalt 12 timmar. Tiden kan vara kortare beroende på eventuellt tillsatta läkemedel (se FASS).

Inom kommunal primärvård ges oftast läkemedel som är specifikt ordinerade för den aktuella patienten i hens eget boende. Risken för att fel läkemedel ges bedöms därför som låg. Kontroll ska alltid göras när en infusion påbörjas och avslutas. I varje enskilt fall ska en riskbedömning göras för att avgöra om ytterligare kontroller behövs, till exempel om flera personer i samma hushåll får injektion/infusion.

7.6.1 Injektioner och infusioner med ökad risk för överkänslighetsreaktion

För att kunna genomföra intravenösa eller intramuskulära injektioner (exempelvis antibiotikainjektioner) som innebär en ökad risk för överkänslighetsreaktion, krävs en behandlingsanvisning (bilaga 10) från patientansvarig läkare till sjuksköterskan i kommunen.

Denna anvisning ska vara undertecknad och tillsammans med skriftliga ordinationer till omvårdnadsansvarig sjuksköterska i kommunen ange vilka åtgärder och läkemedel som ska ges vid en eventuell överkänslighetsreaktion eller anafylaktisk chock. Läkemedlen som behövs för att behandla en sådan reaktion ska finnas tillgängliga hos patienten innan injektionen eller infusionen påbörjas.

Dokumentation vid iordningställande och administrering eller överlämnande av läkemedel

När ett läkemedel iordningställs, administreras eller överlämnas till en patient ska följande information dokumenteras i patientjournalen:

• Namn på den som har iordningställt och administrerat eller överlämnat läkemedlet.

• Tidpunkt då läkemedlet iordningställdes och administrerades eller överlämnades.

• Namn på den som utförde kontrollen (enligt rutinerna för kontroll vid administrering eller överlämnande) samt tidpunkten för kontrollen.

• Batchnummer, om det gäller vaccin eller ett läkemedel som är bioteknologiskt framställt.

Om ordinationen angavs med aktiv substans, eller om läkemedlet byttes ut mot ett likvärdigt, ska även namnet på det specifika läkemedel som iordningställdes och gavs dokumenteras.

Denna dokumentation görs lämpligast på en signeringslista som sedan blir en del av patientjournalen och sparas enligt gällande arkiveringsregler. Alla signeringslistor för läkemedel inom verksamheten ska vara godkända av medicinskt ansvarig sjuksköterska (MAS). Om det inte finns en signeringslista ska informationen dokumenteras direkt i patientjournalen.

7.7 Utbyte av läkemedel - generika/synonymläkemedel

Generiska läkemedel, även kallade synonymläkemedel, är medicinskt likvärdiga med originalläkemedel. De har samma funktion, kvalitet och säkerhet. Information om vilka läkemedel som är utbytbara finns i FASS och på Läkemedelsverkets webbplats under avsnittet om utbytbara läkemedel.

När ett synonymläkemedel används istället för det ordinerade, ska dokumentationen i ordinationshandlingen tydligt visa både det ordinerade och det utbytta läkemedlets namn. Detta för att säkerställa att det går att spåra exakt vilket läkemedel patienten har fått.

8. Delegering av iordningsställande och administrering eller överlämnande av läkemedel

Inom kommunal primärvård får sjuksköterskor delegera uppgiften att iordningställa, administrera eller överlämna läkemedel till annan personal, förutsatt att det sker på ett sätt som garanterar god och säker vård.

När en legitimerad sjuksköterska delegerar en uppgift som rör läkemedelshantering, räknas den vård- och omsorgspersonal som tar emot delegeringen som hälso- och sjukvårdspersonal enligt Patientsäkerhetslagen (SFS 2010:659).

Vårdgivaren ansvarar för att besluten om delegering i verksamheten följs upp minst en gång per år och att delegeringsbeslut som inte längre är förenliga med en god och säker vård återkallas. I uppföljningen ska det ingå att kontrollera att mottagarens kunskaper är aktuella. Legitimerad personal utför i praktiken denna kontroll och handledning på uppdrag av vårdgivaren. Detaljerad information om delegering finns i Socialstyrelsens föreskrifter (HSLF-FS 2017:37) och i "Riktlinjer för Hälso- och sjukvårdsåtgärder samt delegering i Skaraborgs kommuner".

Den som genom delegering får i uppgift att hantera läkemedel ska ha dokumenterad kunskap om läkemedelshantering och de risker som är förknippade med den.

Personer som bor i ordinärt eller särskilt boende och som själva kan hantera sina läkemedel, men till exempel behöver hjälp med att öppna förpackningar, omfattas inte av föreskriften HSLFS-FS 2017:37. I sådana fall ska den ordinerande läkaren bedöma om insatsen kan utföras som egenvård (2022:1250).

9. Ställningstagande till pågående läkemedelsbehandling

9.1 Vid beslut om kommunal primärvård

För att säkerställa patientsäkerheten vid beslut om kommunal primärvård och övertagande av läkemedelsansvar ska ansvaret tydligt regleras i en samordnad individuell plan (SIP).

En aktuell läkemedelslista ska tillhandahållas av den läkare som har ordinerat läkemedlen. Om patienten har genomgått en läkemedelsgenomgång under ett vårdtillfälle i slutenvården, ska en läkemedelsberättelse följa med patienten.

9.2 Läkemedelsgenomgång

9.2.1 Enkel läkemedelsgenomgång

Ska erbjudas till patienter som är 75 år eller äldre och som har minst fem ordinerade läkemedel vid följande tillfällen:

• Besök hos läkare inom öppenvården.

• Inskrivning i slutenvården.

• När hemsjukvård påbörjas.

• Vid inflyttning i boendeformer som omfattas av 12 kap. 1 § hälso- och sjukvårdslagen (2017:30).

Dessa patienter ska även erbjudas en enkel läkemedelsgenomgång minst en gång per år under pågående:

• Hemsjukvård.

• Boende i boendeformer som omfattas av 12 kap. 1 § hälso- och sjukvårdslagen (2017:30).

I Skaraborgs kommuner rekommenderas att alla patienter med övertaget läkemedelsansvar erbjuds en enkel läkemedelsgenomgång minst en gång per år, oavsett ålder.

9.2.2 Fördjupad läkemedelsgenomgång

Om en enkel läkemedelsgenomgång visar att patienten har kvarstående läkemedelsrelaterade problem, eller om det finns misstanke om sådana problem, ska vårdgivaren erbjuda en fördjupad läkemedelsgenomgång.

Vid en fördjupad läkemedelsgenomgång ska följande kontrolleras för varje ordinerat läkemedel:

• Finns det en medicinsk anledning (indikation) för läkemedlet?

• Vilken effekt har behandlingen haft?

• Är doseringen lämplig med tanke på patientens kroppsfunktioner?

• Överväger nyttan med läkemedlet eventuella biverkningar, risk för biverkningar eller interaktioner med andra läkemedel?

• Hur väl passar läkemedlet ihop med patientens övriga läkemedel och behandlingar?

Patienten ska få tydlig och anpassad information om resultatet av den fördjupade genomgången.

9.3 Läkemedelsberättelse

När en patient skrivs ut från slutenvården och har genomgått en läkemedelsgenomgång under vårdtiden, ska en läkemedelsberättelse upprättas. Denna berättelse ska innehålla information om vilka läkemedelsordinationer som har ändrats under sjukhusvistelsen, eventuella andra åtgärder som har vidtagits gällande läkemedelsbehandlingen samt orsakerna till dessa förändringar.

I patientjournalen ska det finnas en aktuell läkemedelslista, tydliga mål för läkemedelsbehandlingen samt information om när uppföljning är planerad och vem som är ansvarig för den.

10. Överföring av information vid vårdövergång

För att säkerställa att viktig information överförs när patienten byter vårdgivare, ska vi informera den mottagande vårdgivaren. Detta förutsätter att patienten har gett sitt samtycke till informationsöverföringen.

Informationen som ska överföras ska inkludera:

• Aktuell läkemedelsbehandling.

• Om vi har helt eller delvis övertagit läkemedelsansvaret.

Denna information ska överföras så snart som möjligt.

10.1 Information till närstående

Om information om patientens aktuella läkemedelsbehandling inte kan lämnas direkt till patienten, ska den istället ges till en närstående. Detta gäller under förutsättning att det inte finns något hinder enligt offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) eller bestämmelserna om tystnadsplikt i 6 kap. 12-16 §§ patientsäkerhetslagen (2010:659).

11. Kontroll och förvaring samt rekvisition av läkemedel

Många läkemedel har kortare hållbarhet efter att förpackningen har öppnats. Därför är det viktigt att notera datumet då förpackningen bröts direkt på läkemedlet.

11.1 Beställning/rekvisition av läkemedel

Beställning av patientbundna läkemedel (både dosdispenserade och hela förpackningar) kan göras på följande sätt:

• Elektronisk beställning

• Via telefax

• Edos (om tillgängligt)

• Direktuttag på apotek (kräver fullmakt)

• Direktleverans

11.2 Beställning vid akut leverans

Om ett läkemedel inte kan vänta till nästa ordinarie leverans, ska detta tydligt anges vid beställningen. I de flesta fall levereras läkemedlet då dagen efter beställningen.

Vid akuta ändringar i ordinationen som behöver expedieras omedelbart, kan man kontakta ett närliggande apotek direkt.

Om det akuta läkemedlet finns i akutläkemedelsförrådet ska det tas därifrån tills ordinarie leverans sker. Vid antibiotikabehandling ska hela den ordinerade kuren tas från akutläkemedelsförrådet och behöver då inte beställas separat.

11.3 Hantering av läkemedel under transport

Vid transport av läkemedel är det viktigt att de aldrig lämnas utan uppsikt och att de förvaras säkert. Läkemedel som transporteras bör helst förvaras i en förseglad förpackning

11.4 Kontroll vid leverans av läkemedel

Enligt Läkemedelsverket ansvarar leverantören av dosdispenserade läkemedel för innehållet i varje påse. När läkemedelsleveransen tas emot övergår ansvaret för att patienten får rätt läkemedel till hälso- och sjukvården (HSLFS 2017:37). Därför ska vi göra riskbedömningar gällande:

• Att innehållet i leveransen stämmer överens med den aktuella läkemedelsordinationen.

• Att eventuella ändringar i ordinationen har blivit genomförda i leveransen.

• Vid identifierad risk ska en noggrann kontroll av läkemedlen utföras.

Den lokala läkemedelsrutinen ska beskriva hur enheten säkerställer ett korrekt mottagande av läkemedelsleveranser.

11.5 Förvaring

Läkemedel ska förvaras säkert i patientens bostad eller i ett särskilt läkemedelsförråd som är lämpligt för verksamheten. Enligt HSLF-FS 2017:37 ska läkemedel förvaras enligt tillverkarens anvisningar, oåtkomligt för obehöriga och på ett sätt som inte försämrar kvaliteten.

Ett läkemedelsförråd kan vara ett läkemedelsrum, ett läkemedelsskåp eller en läkemedelsvagn.

Innan beslut tas om hur läkemedel ska förvaras, ska alltid en riskbedömning göras.

Temperaturen i rum där läkemedel förvaras (+15 till +25 grader) bör kontrolleras en gång per vecka. Om temperaturen är stabil kan det räcka med kontroll en gång per månad. Under sommarmånaderna ska temperaturen alltid kontrolleras minst en gång per vecka. Se bilaga 6 "Rutin och signering av temperaturkontroll i läkemedelsförråd och kylskåp".

11.6 Det samlade läkemedelsförrådet

Endast sjuksköterskor får ha tillgång till det samlade läkemedelsförrådet. Där förvaras individuellt ordinerade läkemedel som iordningställs och ibland administreras av sjuksköterska. Exempel på sådana läkemedel är injektioner, läkemedel som delas i dosett samt narkotiska läkemedel som inte är dosdispenserade. För att undvika förväxling ska läkemedlen förvaras åtskilda i märkta plastbackar för varje patient.

11.7 Läkemedelsförråd

På enheter som inte har patientbundna läkemedelsskåp kan läkemedel förvaras i ett gemensamt, låst läkemedelsförråd. Behöriga att hantera detta förråd är sjuksköterskor och personal med delegering. För att hålla isär läkemedlen ska de förvaras åtskilda i märkta plastbackar för varje patient. Förrådet kan innehålla en mindre mängd läkemedel, se exemplen under avsnittet om patientbundna läkemedelsskåp.

11.8 Patientbundna läkemedelsskåp

Om patientens bostad har ett låsbart läkemedelsskåp kan dennes läkemedel förvaras där. Om det saknas ett säkert förvaringsutrymme i bostaden ansvarar sjuksköterskan för förvaringen.

Risken för förväxling kan vara högre om ett gemensamt läkemedelsförråd används för flera patienters individuellt ordinerade läkemedel.

I ett patientbundet läkemedelsskåp kan till exempel följande läkemedel förvaras i mindre mängd:

• Patientdoser som iordningställts genom dosdispensering från apotek.

• Patientdoser som iordningställts av sjuksköterska.

• Flytande, personbundna läkemedel.

• Insulin i insulinpenna.

• Läkemedel i originalförpackning som är avsedda att administreras direkt till patienten och inte är för injektion.

En mindre mängd narkotikaklassade läkemedel får också förvaras i de patientbundna läkemedelsskåpen.

En kopia av den aktuella ordinationshandlingen ska finnas i nära anslutning till de ordinerade läkemedlen.

11.9 Förvaring utanför läkemedelsförråd/läkemedelsskåp

Vissa läkemedel och läkemedelsnära produkter som behöver vara snabbt tillgängliga kan i mindre mängd förvaras utanför det samlade läkemedelsförrådet. Detta får endast ske om det inte innebär risk för förväxling eller att obehöriga får tillgång till dem. Förvaringen ska vara säker och föregås av en riskbedömning gjord av ansvarig sjuksköterska.

Exempel på produkter som kan behöva vara lättillgängliga är sårvårdsmaterial, viss tandkräm eller salvor. Om sjuksköterskan bedömer att fler läkemedel i liten mängd behöver förvaras utanför läkemedelsskåp, till exempel Nitrolingualspray, ska detta dokumenteras i HSL-uppdraget.

11.10 Förvaring i kylskåp

Vissa läkemedel måste förvaras i kylskåp.

Varje kylskåp som används för läkemedel ska ha en min/max-termometer. Temperaturen i kylskåpet ska kontrolleras och dokumenteras minst en gång per vecka (se bilaga 7).

Viktigt att notera: Om kylskåpet innehåller vaccin ska temperaturen kontrolleras varje dag.

11.10.1 Kontroll av termometer och temperatur i kylskåp

Funktionen hos termometrar i läkemedelskylskåp ska kontrolleras regelbundet, till exempel genom jämförelse med en annan termometer.

Tillåtet temperaturområde för läkemedelsförvaring i kylskåp är +2 till +8 grader. Observera att många läkemedel är känsliga för frost och måste kasseras om de har utsatts för temperaturer under 0 grader. Kontrollera bipacksedeln eller kontakta apoteket vid osäkerhet.

Kylskåp som används för läkemedelsförvaring ska vara låsbara om de inte är placerade i ett redan låst läkemedelsförråd.

11.11 Akutläkemedelsförråd

Behöriga att hantera akutläkemedelsförrådet är sjuksköterskor. Innehållet i förrådet bestäms av Läkemedelskommittén och kostnaden täcks av regionen. Information om rutiner, aktuella sortimentslistor och blanketter finns på vårdgivarwebben under "kommunala akutläkemedelsförråd".

Medicinskt ansvarig sjuksköterska (MAS) ansvarar för att utse en läkemedelsansvarig sjuksköterska och en sjuksköterska som ansvarar för narkotikakontroll. Det ska finnas en lokal rutin för akutläkemedelsförrådet som förvaras i anslutning till förrådet.

Endast läkemedel som är beställda och ingår i sortimentet för akutläkemedelsförrådet får finnas där. Kylvaror i akutläkemedelsförrådet ska förvaras tydligt åtskilda från andra läkemedel som behöver kylförvaras.

För information om hantering av narkotika inom akutläkemedelsförråd, se avsnittet "Narkotika i kommunal vård".

12. Nyckel/kodhantering/tag

Nycklar, koder eller tags till det samlade läkemedelsförrådet får endast innehas och användas av sjuksköterskor i tjänst. Nycklar, koder eller tags till läkemedelsförråd på avdelningen och till patientbundna läkemedelsskåp får användas och innehas av tjänstgörande sjuksköterskor samt av personal som har fått delegering för läkemedelshantering på enheten.

Lokala rutiner ska finnas för hur nycklar till läkemedelsförråd förvaras och inventeras. Nycklar kan vara personliga eller kopplade till arbetspass och ska förvaras inlåsta när de inte används. Användning av personliga nycklar till läkemedelsförråd bör undvikas. Om personliga nycklar ändå används ska det finnas en skriftlig kvittering.

Om enheten använder kodlås till läkemedelsförråd och/eller nyckelskåp ska det finnas en lokal rutin som beskriver ansvar, hur ofta koden ska bytas och hur den nya koden kommuniceras till berörda personer. Passerkort och tags ska hanteras på samma sätt som vanliga nycklar.

13. Skötselanvisning för läkemedelsförråd och patientbundna läkemedelsskåp

Anvisningar för hur läkemedelsförråd och patientbundna läkemedelsskåp ska skötas finns i rutinen "Skötsel av läkemedelsförråd och patientbundna läkemedelsskåp" (bilaga 5). Denna rutin bör finnas tillgänglig i läkemedelsförrådet eller i anslutning till de patientbundna läkemedelsskåpen.

13.1 Patientbundna läkemedel

Patientbundna läkemedel som förvaras i ett gemensamt läkemedelsförråd ska hållas åtskilda i tydligt märkta backar.

13.2 Genomgång av patientbundna läkemedelsskåp

Läkemedelsansvarig sjuksköterska ansvarar för att en genomgång av läkemedelsskåpet görs en gång i månaden. Om denna uppgift delegeras till någon annan ska det dokumenteras. Genomförd genomgång ska signeras på avsedd lista eller signeras som utförd i HSL-uppdrag. Om signeringslista används ska den förvaras i anslutning till det patientbundna läkemedelsskåpen och sparas enligt gällande lokal dokumenthanteringsplan.

13.3 Kasserade läkemedel och läkemedelsrester

I läkemedelsförrådet ska det finnas ett särskilt kärl för läkemedelsavfall. I detta kärl kan fasta läkemedel kasseras, till exempel tabletter, kapslar, suppositorier och läkemedelsplåster, samt brutna eller obrutna mindre injektionsflaskor. För större mängder flytande läkemedel krävs särskilda behållare.

Fyllda kärl och brutna eller obrutna originalförpackningar med kasserade läkemedel ska lämnas till apoteket i en förseglad läkemedelslåda eller i förseglade transportpåsar. För kassation av narkotikaklassade läkemedel, se avsnittet "Narkotikaklassade läkemedel i kommunal vård".

13.4 Läkemedel efter avliden

Individuellt förskrivna läkemedel som har betalats av den avlidne tillhör dödsboet. Anhöriga ska informeras om att det inte är lämpligt att behålla dessa läkemedel samt att narkotiska preparat endast får innehas av den person de är ordinerade för (annat innehav är olagligt). För information om kassation av narkotikaklassade läkemedel, se avsnittet "Narkotikaklassade läkemedel i kommunal vård". Om läkemedel överlämnas till en företrädare för dödsboet ska detta kvitteras.

14. Narkotikaklassade läkemedel i kommunal vård

Med narkotikaklassade läkemedel avses de läkemedel som finns listade i Läkemedelsverkets narkotikaförteckning under grupp II till V (LVFS 2011:10).

Hantering som tillförsel, förbrukning och kassation av narkotiska läkemedel ska noggrant dokumenteras i en särskild förbrukningsjournal. Detta gäller läkemedel som ordineras i hela förpackningar och alltså inte är dosdispenserade. Det måste finnas tydliga rutiner för att säkert kontrollera förbrukningen av dessa läkemedel. Användning av dosförpackningar eller blisterförpackningar underlättar denna kontroll.

Narkotikaklassade läkemedel ska i största möjliga utsträckning förvaras i det samlade läkemedelsförrådet, till vilket endast sjuksköterskor har behörighet.

14.1 Förbrukningsjournal

14.1.1 Patientbundna narkotiska läkemedel

I förbrukningsjournalen ska patientens namn och födelsedatum, läkemedlets namn samt aktuellt antal eller mängd noteras. När läkemedlet iordningställs och överlämnas ska detta bekräftas med datum, klockslag och signatur. Aktuell förbrukningsjournal ska vara sidnumrerad (om den är i pappersform) och förvaras i nära anslutning till läkemedlet, lämpligen i den personliga låda eller det skåp där patientens övriga läkemedel förvaras. Inaktuella förbrukningsjournaler ska arkiveras i patientjournalen (se bilaga 7).

Om narkotiska läkemedel är ordinerade och levereras via dosdispensering behöver ingen separat narkotikajournal föras. Vid överlämnande av dosdispenserade läkemedel ska dock datum, klockslag och signatur noteras.

14.1.2 Narkotikaklassade läkemedel i akutläkemedelsförråd

För narkotikaklassade läkemedel som finns i akutläkemedelsförrådet ska en separat förbrukningsjournal föras för varje preparat. Dessa journaler kan beställas via Marknadsplatsen. I journalen ska patientens namn och personnummer samt den mängd som har iordningställts och överlämnats noteras. Förbrukningsjournaler för narkotika får inte delas och ska arkiveras enligt gällande arkiveringsriktlinjer.

14.1.3 Plåster

Vid byte av narkotiska plåster ska det gamla plåstret lämnas till sjuksköterskan för kontroll och kassation.

• Det kasserade plåstret ska fästas på blanketten "Borttagna/kasserade narkotiska läkemedelsplåster" (bilaga 8). Blanketten ska sedan dateras och signeras.

Kasserade narkotiska plåster ska hanteras och kasseras på samma sätt som övriga narkotikaklassade läkemedel.

14.1.4 Kassation/kross

Patientbundna läkemedel ska kasseras genom att de återlämnas till apoteket. Läkemedel från akutläkemedelsförrådet kasseras genom att de lämnas till vårdcentralen.

Om endast en del av en ampull eller en halv tablett administreras, ska resterande läkemedel kasseras i avsett kärl för läkemedelsavfall. Den kasserade mängden ska omedelbart dokumenteras i anmärkningskolumnen i förbrukningsjournalen.

Om behovet av ett narkotikaklassat läkemedel upphör, ska sjuksköterskan snarast lämna läkemedlet till apoteket eller vårdcentralen för kassation. För att säkerställa en korrekt hantering ska mottagande part kvittera mottagandet (se bilaga 9). Kvittot ska sedan sparas i patientjournalen. På motsvarande sätt ska kvittens användas vid kassation av läkemedel från akutläkemedelsförrådet. Kvittot för dessa läkemedel ska förvaras enligt rutinerna för akutläkemedelsförrådet.

14.1.5 Kontroll

Inventering och kontroll av hur narkotiska läkemedel har använts ska göras regelbundet av en annan utsedd sjuksköterska än den som är läkemedelsansvarig (se bilaga 2). Denna kontroll ska utföras minst en gång per kalendermånad. För narkotiska läkemedel som förvaras hos patienten ska kontroll ske enligt lokal rutin.

Observera att narkotiska preparat inte får innehas av någon annan än den person som de är ordinerade för (annat innehav är olagligt), se avsnittet "Läkemedel efter avliden".

15. Medicinska gaser

I kommunal vård kan medicinska gaser förekomma i form av andningsoxygen (syrgas), vilket är klassat som läkemedel.

Syrgas används endast när en läkare har ordinerat det individuellt till en patient. Ordinationen ska dokumenteras på samma sätt som andra läkemedel. Det inställda flödet på syrgastuber och syrgaskoncentratorer ska kontrolleras regelbundet. Vid syrgasbehandling ska rutinerna i Vårdhandboken (avsnittet om oxygenbehandling) samt instruktioner från ansvarig klinik följas.

Hantering och förvaring av gasbehållare, syrgastuber, syrgaskoncentratorer, märkning och varningsskyltar regleras i Arbetsmiljöverkets föreskrift om gaser (AFS 2017:5).

Viktigt! Öppen eld får inte finnas i närheten av pågående syrgasbehandling. Vid all hantering av syrgasutrustning ska det kontrolleras att utrustningen, händer och verktyg är fria från olja och fett. Syrgas i sig är inte brännbart, men det ökar och underhåller förbränningen av andra material. Fett och olja kan självantända i kontakt med syrgas och orsaka explosion och brand.

16. Cytostatika och andra läkemedel med bestående toxisk effekt

Många cytostatika kan irritera vävnader och/eller ha mutagena effekter. Vissa kan även orsaka allergiska reaktioner i hud och slemhinnor.

Hantering av dessa läkemedel innebär potentiella arbetsmiljörisker, vilket regleras av Arbetsmiljöverkets föreskrift AFS 2023:10 om cytostatika och andra läkemedel med bestående toxisk effekt.

Vid behandling med cytostatika i patientens eget boende bör färdigberedda blandningar användas. Dessa ska transporteras i skyddande förpackning från apoteket. Tabletter får inte krossas. Om krossning är nödvändig, kontakta apoteket för att diskutera en annan behandlingsform.

Följ anvisningarna i Vårdhandboken (avsnittet om cytostatika) samt instruktioner från den klinik som ansvarar för behandlingen.

17. Vaccinationer

17.1 Behörighet att ordinera vaccin

Bestämmelser om sjuksköterskors behörighet att ordinera och förskriva läkemedel, inklusive vaccin, finns i Socialstyrelsens föreskrifter (HSLF-FS 2023:10) om kompetenskrav för sjuksköterskor vid förskrivning av läkemedel.

18. Naturläkemedel

18.1 Naturläkemedel och legitimerad hälso- och sjukvårdspersonal

Det kan ibland finnas osäkerhet kring vad legitimerad hälso- och sjukvårdspersonal får säga eller rekommendera angående användning av naturläkemedel. Socialstyrelsen och Läkemedelsverket har gett följande vägledning:

• Legitimerad hälso- och sjukvårdspersonal (läkare, sjuksköterskor, apotekare och receptarier) står under Socialstyrelsens tillsyn och ska arbeta enligt vetenskap och beprövad erfarenhet.

• Naturläkemedel är en grupp egenvårdsläkemedel som har bedömts och godkänts av Läkemedelsverket enligt gällande läkemedelslagstiftning.

• Legitimerade läkare kan förskriva eller rekommendera naturläkemedel. Legitimerade sjuksköterskor, apotekare och receptarier kan inom sin yrkeskompetens rekommendera naturläkemedel för egenvård.

• Vid rekommendation av naturläkemedel ska dessa yrkeskategorier beakta vetenskap och beprövad erfarenhet samt samråda med patienten i varje enskilt fall, på samma sätt som vid rekommendation av andra receptfria läkemedel. Målet bör vara att hitta den behandling som är bäst lämpad för den enskilda patienten. Det är viktigt att noggrant bedöma om läkemedelsbehandling inom egenvården överhuvudtaget är lämplig.

• Förskrivning eller rekommendation av naturläkemedel ska dokumenteras i patientjournalen på samma sätt som andra läkemedel.

• Ovanstående gäller endast naturläkemedel som har godkänts av Läkemedelsverket efter prövning.

18.2 Naturprodukter som inte är naturläkemedel

Det finns många produkter på marknaden som liknar naturläkemedel, och begreppen förväxlas ofta. Produktgrupper som inte är naturläkemedel och inte uppfyller läkemedelslagens krav för naturläkemedel inkluderar homeopatiska läkemedel, antroposofiska medel och kosttillskott. Legitimerad personal ska inte rekommendera dessa produktgrupper.

En aktuell förteckning över Läkemedelsverkets godkända natur- och växtbaserade läkemedel samt deras användningsområden finns på Läkemedelsverkets webbplats under "Växtbaserade läkemedel och naturläkemedel".

19. Läkemedelsreaktioner – Överkänslighet

19.1 Överkänslighetsreaktioner

Innan en läkemedelsbehandling påbörjas ska läkare och vid behov sjuksköterska ta reda på om patienten tidigare har haft symtom på överkänslighet och mot vilka ämnen. En tydlig notering om detta (observandum) ska dokumenteras väl synligt i patientjournalen.

Vid intramuskulära och intravenösa injektioner/infusioner, till exempel med antibiotika och blod, finns en ökad risk för överkänslighetsreaktioner. Innan sådan behandling påbörjas ska bilaga 10 ("Behandlingsanvisning från PAL") vara ifylld.

19.2 Biverkningar

Vid misstanke om en läkemedelsbiverkning ska sjuksköterskan informera ordinerande läkare, dokumentera detta i patientjournalen och rapportera biverkningen till Läkemedelsverket via deras webbplats (avsnittet för biverkningsrapportering). En kopia av rapporten ska läggas i patientjournalen och skickas till medicinskt ansvarig sjuksköterska (MAS) för kännedom.

Alla misstänkta biverkningar ska rapporteras, inklusive fall av förgiftning och missbruk av nya läkemedel. Rapportering är särskilt viktig för läkemedel som i FASS är markerade med symbolen för utökad övervakning.