Policy civilt försvar

Götene kommuns policy för civilt försvar beskriver hur kommunen ska planera och agera vid höjd beredskap och krig. Den tydliggör ansvarsfördelning, beslutsprocesser och hur samhällsviktig verksamhet ska upprätthållas.

1 Inledning och syfte

Götene kommun har enligt lag (1992:1402) om totalförsvar och höjd beredskap (LTH) ett ansvar att säkerställa att viktiga verksamheter och uppgifter kan upprätthållas och utföras vid höjd beredskap och krig. Som en del av detta ansvar måste kommunen, enligt lag (2006:544) om kommuner och regioners åtgärder inför och vid extraordinära händelser i fredstid och höjd beredskap (LEH), planera för att verksamheten fungerar under dessa förhållanden och vidta de förberedelser som behövs. I 4 § förordning (2006:637) om kommuner och regioners åtgärder inför och vid extraordinära händelser i fredstid och höjd beredskap framgår att kommunen ska ta fram planer för verksamheten under höjd beredskap. Planerna ska ange vilken verksamhet som ska bedrivas, hur krigsorganisationen ska se ut, vilken personal som ingår i denna samt vilka ytterligare åtgärder som krävs för att kommunen effektivt ska kunna höja sin beredskap och fortsätta sin verksamhet vid höjd beredskap.

Denna policy syftar till att skapa en sammanhållen inriktning för kommunens arbete inför och vid höjd beredskap. Policyn tydliggör principer och ansvar gällande kommunens planering i fredstid och verksamhet under höjd beredskap.

2 Mål och inriktning

Kommunens del av totalförsvaret utgörs av det civila försvaret. Målen för det civila försvaret är att:

• värna civilbefolkningen,
• säkerställa de viktigaste samhällsfunktionerna,
• upprätthålla en nödvändig försörjning,
• bidra till Försvarsmaktens förmåga vid väpnat angrepp eller krig i vår omvärld,
• upprätthålla samhällets motståndskraft mot externa påtryckningar och bidra till att stärka försvarsviljan,
• bidra till att stärka samhällets förmåga att förebygga och hantera svåra påfrestningar på samhället i fred,
• med tillgängliga resurser bidra till förmågan att delta i internationella fredsfrämjande och humanitära insatser.

Det svenska beredskapssystemet bygger på ansvarsprincipen som inte är specificerad i någon särskild lag men som genomsyrar flera av lagstiftningarna på området. Den innebär att den nämnd eller bolag som har ansvar för en verksamhet under normala förhållanden, också har ansvaret för verksamheten vid kris och vid höjd beredskap. Beredskapen innebär att ordinarie verksamhet ska vara leveranssäker, uthållig och robust, vilket leder till god förmåga att upprätthålla sin samhällsviktiga verksamhet under höjd beredskap.

3 Ansvar inför och under höjd beredskap

3.1 Kommunens krigsorganisation

Med krigsorganisation avses en begränsad och starkt effektiviserad organisation som i sin helhet syftar till att säkerställa att kommunen kan upprätthålla den samhällsviktiga verksamheten samt bedriva civilt försvar. Verksamhet som inte är samhällsviktig ska skalas ned och dess personal ska i stället stötta övrig samhällsviktig verksamhet.

Den övergripande principen för krigsorganisationen i Götene kommun är att den ska motsvara den fredstida organisationen. Det innebär att ordinarie nämnd- och sektorsstruktur kvarstår så långt det är möjligt under höjd beredskap.

Det är kommunstyrelsen som fattar beslut om kommunens krigsorganisation utifrån principerna i denna policy och lagstiftning.

3.2 Kommunstyrelsens ansvar under höjd beredskap

Enligt 3 kap. 2 § LEH är det kommunstyrelsen som under höjd beredskap ansvarar för ledningen av kommunens del av det civila försvaret. För att kunna utföra denna ledning på ett bra sätt i händelse av höjd beredskap är det av vikt att kommunstyrelsen har möjlighet att fatta beslut om förberedelser och planering inför en sådan situation.

Vid högsta beredskap ska kommunen övergå till krigsorganisation enligt 12 § förordningen (2015:1053) om totalförsvar och höjd beredskap. Kommunfullmäktige delegerar i och med denna policy rätten att redan under skärpt beredskap fatta beslut om att kommunen ska övergå till krigsorganisation.

När det råder höjd beredskap kan kommunfullmäktige uppdra åt kommunstyrelsen att överta övriga nämnders verksamheter och ansvar enligt 10 § lag (1988:97) om förfarandet hos kommunerna, förvaltningsmyndigheterna och domstolarna under krig eller krigsfara med mera, i syfte att skapa effektiva beslutsprocesser. Ett sådant övertagande innebär att kommunstyrelsen kan fatta beslut avseende begränsningar i och prioriteringar av verksamheter som normalt inte omfattas av kommunstyrelsens ordinarie ansvars- och verksamhetsområde.

Kommunstyrelsen kan inom ramen för kommunens ansvar för krigsorganisationen även fatta beslut om att viss personal ska tjänstgöra i en annan tjänst eller ha ett annat uppdrag inom kommunen för att kommunen under rådande förhållanden ska kunna fullgöra sina uppgifter inom totalförsvaret.

3.3 Processen för beslut om krigsorganisation

Utifrån ansvarsprincipen ansvarar varje nämnd för att ta fram de planer och vidta de förberedelser som krävs för att verksamheten och dess medarbetare ska kunna utföra sina uppdrag även under höjd beredskap och krig, samt se till att denna organisation övas.

Kommunstyrelsen ska fatta ett årligt beslut om den övergripande krigsorganisationen i kommunen. För att beslutet ska vara väl grundat ska nämnderna besluta om förslag till krigsorganisation eller aktualitetspröva krigsorganisationen för den egna nämnden och detta beslut ska skickas till kommunstyrelsen minst en gång per år senast under februari månad. Detta dokument ska benämnas beredskapsplan. Syftet med en årlig aktualitetsprövning är att säkerställa att krigsorganisationen motsvarar den aktuella organisationsstrukturen och personaltillgången i respektive förvaltning.

Kommunstyrelsen ansvarar för att följa upp och stötta nämnderna med planering för höjd beredskap.

Under höjd beredskap tillförs kommunerna uppgifter som till exempel rör inkvartering, förfogande, prisreglering, ransonering, ge stöd till Försvarsmakten samt att räddningstjänstens uppdrag utökas. Om inget särskilt framgår av lag ska kommunstyrelsen i första hand ansvara för att dessa uppgifter genomförs. Kommunstyrelsen har dock möjlighet att begära personella resurser från övriga nämnder.

3.4 Kommunens arbete med personalplanering i krigsorganisation.

Enligt 6 kap §1 Lag (1994:1809) om totalförsvarsplikt gäller allmän tjänsteplikt även under höjd beredskap.

För att säkerställa en god personalplanering skall en disponibilitetskontroll från plikt- och prövningsverket genomföras. Detta för att undvika att utpekade nyckelfunktioner vilka är svåra att ersättas på annat sätt vid höjd beredskap inte tas i anspråk av någon annan myndighet.

Detta innebär att varje nämnd i fredstid aktivt ska ta ställning till vilka funktioner som är nyckelfunktioner och föreslå detta för kommunstyrelsen. Det är sedan kommunstyrelsen som fattar beslut om personalplanering i kommunen. Personalplaneringen ska utgå från behovet i den beslutade krigsorganisationen och ska ske i den omfattning som krävs för att verksamheten ska fungera under höjd beredskap och för att kommunen ska kunna fullgöra uppgifterna inom totalförsvaret.

Allmän tjänsteplikt fullgörs vanligen genom att svenska medborgare eller personer som är stadigvarande boende i Sverige och som är mellan 16 och 70 år kvarstår i sin anställning och går till sin arbetsplats som vanligt. Allmän tjänsteplikt kan beslutas om för hela eller delar av landet eller för endast viss verksamhet.

Utöver dessa planeringsverktyg för personal kan länsstyrelsen, i egenskap av länets högsta civila totalförsvarsmyndighet, under höjd beredskap besluta om att omfördela personal mellan myndigheter med repre­sentation i länet om regeringen så beslutar.[1]

3.5 Nämndernas ansvar under höjd beredskap

Varje nämnd ska:

• i planeringsarbetet ta fram en beredskapsplan enligt ovan samt samverka med och bidra med förutsättningar till andra nämnder som är berörda av nämndens verksamhetsområde,

• aktivera sin beredskapsplan och ställa om från fredstida organisation till krigsorganisation efter beslut från kommunstyrelsen eller vid beredskapslarm,
• vid behov bidra till att bemanna kommunens totala krigsorganisation samt bidra med tillgängliga resurser

4 Definitioner och begrepp

Höjd beredskap – För att stärka landets försvarsförmåga kan beredskapen höjas. Höjd beredskap är ett samlingsbegrepp som innebär att det antingen råder skärpt beredskap eller högsta beredskap (lag (1992:1403) om totalförsvar och höjd beredskap (LTH)).

Skärpt beredskap – Om Sverige är i krigsfara eller om det råder sådana utomordentliga förhållanden som är orsakade av att det är krig utanför Sveriges gränser får regeringen besluta om skärpt beredskap.

Högsta beredskap – Om Sverige är i krig råder högsta beredskap. Regeringen kan även besluta om högsta beredskap om Sverige är i krigsfara eller om det råder sådana utomordentliga förhållanden som är orsakade av att det är krig utanför Sveriges gränser. Under högsta beredskap är totalförsvar all samhällsverksamhet som då ska bedrivas.

Totalförsvar – All verksamhet som behövs för att förbereda Sverige för krig.

Civilt försvar – Det civila försvaret omfattar hela samhället och bedrivs av många olika aktörer, så som statliga myndigheter, kommuner, regioner, näringslivet och frivilliga försvarsorganisationer.

Krigsorganisation – En krigsorganisation är en aktörs organisation vid höjd beredskap. Krigsorganisering innebär att viktiga verksamheter ställs om från fredstida inriktning, reglering och organisering till höjd beredskap och inriktning på uppgifter som har betydelse för totalförsvaret.

Allmän tjänsteplikt – Regeringen får föreskriva om allmän tjänsteplikt om det behövs för att verksamhet av särskild vikt för totalförsvaret ska kunna upprätthållas. Den som omfattas av allmän tjänsteplikt är skyldig att tjänstgöra i totalförsvaret oavsett om personen i fråga är krigsplacerad eller ej. Det går inte att avsluta sin anställning under denna period.

Krisberedskap - Krisberedskap handlar om förmågan att förebygga, motstå och hantera krissitu­ationer. Förmågan byggs upp genom bland annat utbildning, övning samt genom den organisation och de strukturer som skapas före, under och efter en kris. Ut­gångspunkten är att hela samhället gemensamt och inom sina respektive områden tar ansvar för och utvecklar krisberedskapsarbetet. I detta ligger också att enskilda människor utifrån sina egna förutsättningar tar ansvar för sin säkerhet. Arbetet sker på alla nivåer: lokalt, regionalt och nationellt, men också på EU-nivå och internatio­nellt.

Civil beredskap - Civil beredskap är ett samlingsnamn för krisberedskap och civilt försvar. Det civila försvaret och krisberedskapen ska förstärka varandra i gemensamma processer för samordning, planering och förberedelser. Den yttersta krisen, det vill säga ett väp­nat angrepp, är dimensionerande för den civila beredskapen. Ytterst syftar den civila beredskapen till att förbereda oss på alla slags samhällsstörningar som riskerar att skada oss.

[1] Enligt 11 § lag (1998:97) om förfarandet hos kommunerna, förvaltningsmyndigheterna och domstolarna under krig eller krigsfara m.m.