- Du är här:
- Startsida
- Bygga, bo och miljö
Gammal nyhet
Den här nyheten publicerades och är kanske inte aktuell längre.
Publicerad klockan .
Jättelokan sprider sig, så kan du hjälpa till att stoppa den
Jättelokan är en invasiv art som snabbt breder ut sig och tränger undan inhemska växter. Den är lätt att känna igen på sin storlek och sina stora blomklasar – men växtsaften kan orsaka allvarliga hudskador vid kontakt med solljus.
Förstora bildenJätteloka, klicka för att förstora.
Jättelokan (Heracleum mantegazzianum) är en flerårig växt som härstammar från Kaukasusregionen. Den kan bli upp till tre meter hög och sprider sig effektivt genom frösättning. Växten är upptagen på EU:s lista över invasiva främmande arter, vilket innebär att det är förbjudet att importera, odla, sälja, transportera eller plantera den i naturen.
Det som gör jättelokan särskilt problematisk är dess växtsaft, som i kombination med solljus kan orsaka svåra hudskador liknande brännskador. Växten blommar mellan juli och september och kan självpollinera, vilket innebär att en enda planta kan ge upphov till nya bestånd.
Förstora bildenUnga plantor av jätteloka.
Rapportera in fynd av jätteloka på www.invasivaarter.nu.
Förväxlingsarter
Jättelokan kan misstas för andra stora flockblommiga växter. Här är några vanliga arter som den kan förväxlas med:
- Strätta: Liknar jätteloka till växtsättet men är mindre kraftig. Har ljusrosa till lila stjälk, vita eller rödaktiga platta blomflockar och parvisa sågtandade blad. Saknar den fototoxiska växtsaften som finns hos jätteloka.
- Kvanne: Förekommer både vilt och i trädgårdar. Har rödaktig stjälk, rundade grönaktiga blomflockar och sågtandade blad. Utmärks även av en kraftig doft.
- Björnloka: En inhemsk art som kan bli upp till 2 meter hög. Har bredflikiga blad och ljusa blomflockar. Växtsaften är giftig och kan orsaka hudskador, men arten är mindre spridningsbenägen än jätteloka.
Förstora bildenJättelokans stam.
Bekämpning kräver kunskap och rätt metod
Effektiv bekämpning av jätteloka kräver anpassning efter platsens förutsättningar, tidpunkt och beståndets storlek. Vanliga metoder inkluderar:
- Slåtter eller bete – upprepas flera gånger per säsong.
- Rotkapning- effektiv mot mindre bestånd.
Förstora bildenUnga plantor av jätteloka.
Dela
Var det här informationen du sökte?
Tack för att du hjälper oss!
