Det här är vi

Götene. En liten håla på Västgötaslätten. Vi är lantisar. Våra gator kantas av långsamtgående fordon och närmaste trafikljus finns i grannkommunen, som vi för övrigt kallar för ”stan”.

Vi kanske inte ser ut att vara så mycket för världen när du svischar förbi på E20 på vägen mellan Stockholm och Göteborg eller på 44:an på väg till västkusten. Men då vet du inte vad du går miste om. För vilken håla vi är!

Vänern. Kinnekulle. Blommande hav av ramslök. Dungar av orkidéer. Praktfulla lövskogar. Djupa raviner. Småkryp. Småvilt. Storvilt. Helvilt! En plats full av livskraft.

Bara det att vår plats har två, ja vi sa TVÅ(!), UNESCO-utmärkelser: Vi är ett biosfärområde, vilket är ett finare ord för ett modellområde för hållbar utveckling. Vi är också en geopark, vilket innebär att vi har ett världsunikt geologiskt landskap som är av internationell betydelse. Det du!

Det kanske inte är så konstigt att människor har levt och verkat just här i årtusenden. Du kan hitta entreprenörer, stora som små, i varenda buske.

Och när man tar en närmare titt är det inte heller konstigt att det är just den här platsen som kallas för Livsmedlens Silicon Valley, eller att Kinnekullebygden samlar fler konstnärer, konsthantverkare och kreatörer per kvadratkilometer än de flesta andra ställen.

Varför de har valt att slå sig ner just här? Det vackra och bördiga landskapet har garanterat något med det hela att göra. Men också att här gör vi saker tillsammans. Vi hjälps åt, vi kavlar upp ärmarna när det behövs och vi är inte rädda för lite skit under naglarna. För vi vet att när det går bra för grannen så är det också bra för mig.

Visst kan det låta lite skrytigt. Men vi västgötar skryter inte. Vi säger bara som det är! Vill du inte ta oss på orden kanske någon annan kan övertyga dig. Carl von Linné till exempel. Han beskrev Kinnekullebygden som ”en plats ljuvligare än någon annan”.

Det kan så klart kännas lite mossigt med tanke på de 300 år som har passerat sedan Linné var här. Men av de som har upptäckt oss lite mer nyligen så beskrivs Götene med Kinnekullebygden fortfarande som en idyllisk plats*, en bit av himlen**, en pittoresk***, vykortsvacker****, paradisisk ort*****. Och vi kan inte annat än hålla med. Det är vår håla det!

Men trots all denna uppmärksamhet, skönhet och livskraft är vi lika jordnära och ödmjuka som Västgötaslätten själv. Visst var det här som Olof Skötkonung och sedan flera kungar efter honom vandrade. Men det var också här som Lars Eriksson, mer känd som Lasse i Berget, gick emot konventionen och byggde sig ett nytt liv för sig själv och sin fru i en bergsskreva i skogen och därmed gick till historien som Sveriges sista grottmänniska.

Och precis så är det fortfarande. Vi är en plats där kungar och kufar möts. Vi är varken mer eller mindre.

Välkommen till oss! Välkommen till Götene med Kinnekullebygden!