Publicerad 30 januari 2015 klockan 16.19.

Bibliotekets nyhetsbrev, Januari 2015

Publicerad: 30 januari 2015 klockan 16.19

I månadens nyhetsbrev: 

Nyhetsbrevet berättar om sportlovets tillkomst, lästips för barn. Dessutom boktips om äldre och nyare landsbygdsskildringar.  

Sportlov och lästräning


I NE har Dick Harrison skrivit om den svenska skolans sportlov. Sportlovet kan spåras tillbaka till ransoneringen under andra världskriget. Anledningen var att minska kostnaden för uppvärmingen av skolorna. Lovet kallades på 1940-talet för kokslov. En annan tanke med lovet var att stadsbarnen skulle kunna göra hälsosamma aktiviteter som till exempel att åka skidor. Redan tidigare hade det ordnats fjällresor för skolbarn, men nu blev dessa resor mer organiserade. Lovet möttes mestadels positivt, men det fanns de som oroade sig för att de barn som var beroende av skolbespisning inte skulle få tillräckligt mycket mat under veckan. När andra världskriget var slut, var det inte längre självklart att lovet skulle kvarstå, men särskilt skolhälsovården argumenterade för att lovet skulle leva vidare. Argumentet var att risken för att barn skulle smittas av infektioner var som störst under senvintern och att ett lov sett ur den vinkeln var bra. Sportlovet spreds nu från att främst ha funnits i städerna till hela Sverige och runt 1960 hade hela landet infört sportlovet.

(Källa: Nationalencyklopedin, sportlov.

Utomhusaktiviteter är förstås både trevligt och hälsofrämjande, men en regnig vinterdag är det trevligt att läsa en bok.  

Nöstlinger, Christine: Mini på sportlov

För många barn är skidåkning det roligaste som finns. Men inte för Mini. Hon vill inte följa med familjen när de ska iväg på vintersemester men tvingas till slut ge upp. Som tur är finns det någon på skidhotellet som tycker precis som Mini och tillsammans smider de världens bästa plan för att slippa åka skidor

Arro, Lena: Mumievinter

Advokaten Brynhilde Beggler har stulit det gamla skrinet som tillhör den gamla Inka-hövdingen Setremes eller var det antikhandlare Lodmans skrin? Figge och Zorro tror i alla fall att de undkommit benranglet och att allt kan återgå till det normala. Men så hittar de skrinet i en antikaffär. De får då reda på att Setremes och hans bror, mumien Amapoc som har rymt från museet, nu är på jakt efter något annat: efter Ordet, ett föremål som ger ägaren all makt på jorden. Det måste de bara förhindra.

Mumievinter är fortsättning på Benrangelskuggan.


Äldre landsbygdsskildringar


Sophie von Knorring

var en mycket uppburen författare under sin tid och bildade tillsammans med Fredrika Bremer och Emily Flygare-Carlén en litterär treklöver under 1800-talet. Idag är det få som känner till hennes författarskap, förutom litteraturvetarna, men böckerna går faktiskt att läsa än idag. Hon debuterade, naturligtvis anonymt, 1834 med Cousinerna. Boken blev en succé och följdes av flera romaner, bland annat; Axel (1836), Illusionerna (1836), Ståndsparalleller (1838), Förhoppningar (1843). Kärlek, åtrå och passion är temat i de flesta av romanerna, men Knorring skrev dock inte om kärlek som en idé och hennes texter handlande inte som hos Fredrika Bremer om kvinnans emancipation. Enligt Knorring kunde inte kvinnor förena konstnärlig verksamhet med familjeliv.

1843 utkom romanen ”Torparen och hans omgifningar”. Den anses vara den första bonderomanen i Sverige med drängen Gunnar som huvudperson. Motivkretsen är annorlunda jämfört med de högreståndsromaner hon tidigare skrivit, men inte helt nytt. Hon hade skrivit kortare folklivsskildringar.

Handlingen är förlagd till ett gammalt gods i Västergötland, som liknar Gräfsnäs slott, där Knorring växte upp. Här bor en rå lantpatron med sin präktiga syster. De lämnas snart därhän och läsaren förs istället till kök och drängstuga och får följa folket i dess sysslor inom- och utomhus.

Drängen Gunnar är yngst, glad och populär. Han har ett fel. När han druckit för mycket kan han inte ansvara för sina handlingar. Pigan Lena anklagar honom för att vara far till barnet hon väntar. Mot sin vilja tvingas han till äktenskap med den arbetssamma men katiga Lena. Patron ställer till med riktigt bröllop och därefter får de ta över ett eget torp. Det går bra för Gunnar och Lena, men visst är det konstigt att barnet föds så snart efter bröllopet. Gäst på bröllopet är Elin, Lenas yngre syster. Hon är glad, nätt, ung och oskyldig, med andra ord Lenas raka motsats. Efter en tid flyttar Elin in i torpet till sin syster och svåger. Gunnar och Elin blir förälskade och söker ständigt varandras sällskap.

Men orosmolnen börjar hopa sig. Lena blir anklagad för lönnbränneri, Gunnar för stöld på godset och Elin förpassas till godset som kammarpiga åt patrons syster. Gunnars hat till patron växer och vid ett möte i skogen slår Gunnar ner patron med sin bössa. Efteråt får han veta att patron är död och en oskyldig, Gunnars ovän, blir anklagad för brottet. Gunnar anger sig själv på Elins uppmaning och får sona med sitt liv. Elin gråter och gråter och följer snart efter Gunnar till gravens vila.

Boken är bra, särskilt skildringen av bröllopet och av Gunnar och Lenas strävsamma liv, men slutet blir för sentimentalt.

Sophie von Knorring (1797-1848), född Zelow, var äldst av fem systrar och mycket begåvad. Hon var den unga kvinnan med de ”fyra och tjugo talangerna”. Hon behärskade fem språk, undervisades i dans, sång, teckning, målning, sömnad och musik, att föra sig i sällskapslivet och att vara värdinna. Med andra ord - allt vad en kvinna av god familj behövde kunna. Hon gifte sig 1820 med sin kusin översten och friherren Carl Sebastian von Knorring och året därpå fick de en dotter. Familjen bosatte sig så småningom på överstebostället Skålltorp utanför Axvall. Sophie var lungsjuk och dog redan 1848 endast 51 år gammal.…………………………………………………………………........................................………………………………………………………………………………………………….

Benedictsson, Victoria: Fru Marianne (1887)


Marianne Björk, en fåfäng och bortskämd stadsfröken, får ett friarbrev från den välbärgade bonden Börje Olsson. Detta är ett bra gifte anser fadern, som genast går med på förlovning. Som fru på Tomtö ägnar sig Marianne åt romanläsning och har tråkigt. Något intresse för gården och hushållet har hon inte. När Börjes gode vän Pål Sandell dyker upp får Marianne något att intressera sig för. En förälskelse spirar bakom Börjes rygg. Men när Pål lämnar gården för en tid inser Marianne att hon trots allt älskar Börje. Hon utvecklas till en god husmor, tar del i gårdens arbete och anlägger en trädgård. Utomhusarbetet ger henne solbränna, vilket förfasar hennes fina familj.

Efter vissa förvecklingar bildar Börje och Marianne tillsammans med den lille sonen en familj och en arbetsenhet, ett liv tillsammans som bygger på ömsesidig respekt och kärlek.

Fru Marianne recenserades av den danske kritikern George Brandes och han klassade den nedvärderande som en ”dameroman”, vilket upprörde Victoria Benedictsson. Särskilt som hans ord vägde tungt och att de båda hade ett kort och frustrerande förhållande. Det var en olycklig kärlek och Victoria Benedictsson tar sitt liv på ett hotellrum i Köpenhamn 1888.

Victoria Benedictsson (1850-1888) skrev under den manliga(!) pseudonymen Ernst Ahlgren. Hon gifte sig mycket ung med den trettio äldre postmästaren i Hörby och blev styvmor åt fem barn. Hon ångrade genast sitt ja till frieriet, men lyckades inte bryta förlovningen. Hon kom väl överens med barnen, men det äktenskapliga samlivet med mannen var motbjudande. Hon föder en dotter och får ett missfall. Victoria är sjuklig under en lång period, en tid som hon ägnar åt att läsa och skriva i sin dagbok, Stora boken, (utgiven i tre delar). De samhällsfrågor som hon ägnade mest utrymme åt i sina böcker var kvinnans plats i äktenskapet, i hemmet och i samhället.

Läs även: Pengar (1885). Hyr DVD:n Fru Marianne (Cecilia Frode, Per Morberg) …………………………………………………………………………………………………

Sparre, Birgit Th.


Birgit Th. Sparres nio böcker långa romantiska romanserie om ”gårdarna runt sjön” var oerhört populära när de publicerades från 1928 och fram till 1976. ”Sparreland” kallades trakten runt Åsunden (Ulricehamn), för här bodde en Sparre på alla de stora gårdarna. I den första boken ”Gårdarna runt sjön” får vi följa den unga moderlösa Diana, som bor med sin far på den vackra gården Stjärnö. På det närbelägna godset Heljö bor den olycklige Joakim Riddarcrona. Han blir häftigt förälskad i den mycket unga Diana och efter många förvecklingar blir de ett par. När Joakim tar över Heljö efter sin far lyckas han bygga upp gården och modernisera den till ett mönsterjordbruk.

Man kan undra om det skulle ha blivit fler böcker i serien, om inte läsekretsen, förlaget och inte minst Birgit Sparres ekonomi krävde och behövde det. I alla fall kom böckerna ut under en lång period.

Birgit Th Sparre (1903-1984) adopterades av greveparet Sparre och fick växa upp på gården Sjöred. Hon var ett mycket älskat barn, men vilka hennes riktiga föräldrar var fick hon aldrig reda på. Båda föräldrarna står som okända i kyrkboken! När greve Sparre avlider säljs gården och mor och dotter låter bygga Åsundsholm (idag en golfklubb). De gör många och långa resor utomlands. Birgit Th Sparre var gift två gånger, det var mer eller mindre katastrofala äktenskap. Hon fick två barn i det första äktenskapet.

Läs även hennes mer självbiografiska böcker; Därhemma på gårdarna med flera. Läs även Flickan från Ingenstans, biografi skriven av Agneta Tjäder (1998).

..................................................................................

Bernhard Nordh, Sven-Edvin Salje, Vilhelm Moberg och Gunnar Falkås har alla skrivit bygdeskildringar.

Nordh, Bernhard: Tösen på Valtomta (1940)

Elna, 25 år, driver gården Valtomta ensam sedan fadern avled tre år tidigare. Hon har det kämpigt, särskilt som hon hela tiden motarbetas av grannen Jonsson. När den nye drängen anländer, Allan Johansson, är det ingen vanlig ”bonnläpp”, som kommer. Han är oerhört kompetent och gårdens eftersatta vårbruk sätts igång med rasande fart, vilket ses oblitt av Jonsson. Elna blir förtvivlat förälskad i Allan, känslor som hon har svårt att ge uttryck för när Allan lämnar gården på höstkanten.

Salje, Sven-Edvin: På dessa skuldror (1942)

På dessa skuldror är den första delen av fem böcker om Kjell Loväng, som kallas hem från arbetet i Stockholm, till gården hemma i Blekinge. Fadern är sjuk och nu krävs det av Kjell att han skall ta över gården. Vilket han gör med blandade känslor.

Moberg, Vilhelm: Raskens (1927)

I romanen ”Raskens”  skildrar Vilhelm Moberg realistiskt en soldatfamiljs historia under 1800-talet. Gustaf Karlsson blir antagen som soldat, erhåller ett soldattorp och gifter sig med Ida. Med henne får han nio söner. Det är ett hårt och arbetsamt liv, men det finns även glädjeämnen.

Moberg är den främste skildraren av den svenska samhällsutvecklingen, konflikten mellan stad och land, mellan det gamla bondesamhället och industrialiseringen och bondesamhällets förändring genom modern teknik och rationalisering.

Läs även till exempel; Din stund på jorden, det fantastiska utvandrareposet; Utvandrarna, Invandrarna, Nybyggarna och Sista brevet till Sverige.

Falkås, Gunnar

Gunnar Falkås (1904-1973), föddes i Barne-Åsaka i Skaraborgs län och kallades för den skrivande bonden och hans läsare fanns i första hand bland landsbygdens folk. En polioskada i barndomen gjorde att hans ena arm var obrukbar och tanken var att Gunnar skulle få studera till lärare. Han studerade ända fram till studentexamen, men kuggades i svensk skrivning (hans bästa ämne) därför att han använt dialektala ord.

Hans första bok Dödens dal (1929) fick bra kritik, men försäljningen var obefintlig. I sin besvikelse lätt han gräva ner hela upplagan i potatislandet. De exemplar som finns ute har en skaplig prislapp på sig. Motiven till sina romaner hämtar Gunnar Falkås främst från landsbygdens miljö och dess människor och skildrar gärna bygdeoriginal.

I romanen Erlandsson finner melodin (1945) skildras en småbondefamiljs liv i helg och söcken, om hur man och hustru efter tjugo års äktenskap äntligen hittar ”melodin” och kan gå vidare tillsammans för familjens och gårdens bästa och se framtiden an.


Nyare landsbygdsskildringar

Bannerhed, Tomas

Författaren Tomas Bannerhed fick Augustpriset för sin roman ”Korparna” (2011). Boken handlar om en pojkes uppväxt på en gård som inte ger så mycket. Fadern sliter sig sjuk, men hoppas ändå att pojken ska ta över. Att fortsätta tidigare generationers vedermödor och visa dem vördnad och tacksamhet är det viktigaste och blir till en tung börda för dem båda. Pojken har inga förutsättningar eller intresse för lantlivet. Hans frihetslängtan tar sig uttryck i det intensiva studiet av de fria fåglarna som finns runt omkring honom.

Olofsson, Elin: Då tänker jag på Sigrid (2013)

Hanna flyr Stockholm och sitt reklambyråjobb efter en smärtsam kärlekshistoria med en gift kollega. Hon reser hem till den jämtländska byn där hon vuxit upp och flyttar in på bondgården som hennes pappa tvingats lämna många år tidigare. Hon tänker på sin farbror Åke och på sin farmor Sigrid, som hon alltid var rädd för och aldrig lärde känna. Hanna tänker också på sin pappa, som verkligen ville ta över gården, men eftersom Åke var äldst så var det hans plikt att driva gården vidare. Men Åke ville hellre utbilda sig till konstnär och tog till slut sitt liv i köket.

Detta är en roman om att åka hem och hitta tillbaka, att göra upp med sitt förflutna och inse att kärlek kan förändra allt.

Naumann, Cilla: Springa med åror (2012)

Romanen handlar om bondflickan Monika och sommargästen Johanna och deras vänskap. Somrarna blir en lekplats med händelser vars konsekvenser sträcker sig långt fram i tiden – till deras egna barn som omedvetet framkallar sina mödrars laddade och ödesdigra klasskonflikt.

Hellbrand, Gertrud: Veterinären (2014)

Kristin återvänder till sin barndomstrakt för att göra ett radioreportage. Den ensliga hästgården i Östergötland är fortfarande ”hemma”, fast hon bott i Stockholm länge. Allting är sig likt, huset på kullen, stallet, skogen, betesvallarna, grönskan och leråkrarna. Men stämningen på gården är spänd. Familjens avelssto skall begravas under ceremoniella former och ryttartalangen Carro är försvunnen. Kristin börjar tvivla på sitt uppdrag, vad ska hon egentligen skildra och kan man fly från det förflutna.

Gertrud Hellbrand erhöll studieförbundet Vuxenskolans romanpris 2014, som tilldelas en person som i sitt författarskap speglar nutidens landsbygd, med inriktning på författare i början av sin karriär.

Gertrud Hellbrand besöker Biblioteket lördagen den 28 mars!

Kontakta Biblioteket om du vill prenumerera på Nyhetsbrevet eller om du inte längre vill ha det. biblioteket@gotene.se. eller 0511-38 60 80. 

Var det här informationen du sökte?


För att vi ska kunna hjälpa dig hitta rätt behöver vi kunna kontakta dig.
Hur vill du bli kontaktad?


Tack för att du hjälper oss!