1910-1920-tal Nationalromantiken

Byggnaders särdrag 1910-1920-tal
Fasaden är helst av hårdbränt fasadtegel med murade fönstervalv och mönstermurade partier. I fasaden ingår enstaka block av granit. I exemplet ovan ingår granit under burspråken och takfotlisten förutom i sockeln. Putsade fasader gavs samma uttryck och mörka kulörer som tegelfasader. Det rödgrå genomfärgade puts- bruket slogs på fasaden till en grov yta. Men putsfasader är också ljusa och då ofta gråvita, gulvita och ljust grårosa. Portpartiet har bastant ekport med skulptural omfattning i natursten eller gjuten i konststen och är ej målad. De låga fönstren som sitter i fasadlivet är målade i brutet vitt, brunt eller grågrönt. Detta är första gången vita fönster förekommer i stadsmiljö. Taket är ofta belagt med tegel. Beslag i anslutning till taket är av kopparplåt som ärgar. Också på skorstenar och till stuprör används koppar men även svart- eller rödmålad plåt. Smidesjärn i balkongräcken och ankarslut är svart som oljebränt järn.
Byggnaders särdrag 1910-1920-tal
För villabebyggelsen spelade Carl Larssons "Ett hem" och samlingsverket Svenska Allmogehem en stor roll som förebild och idéspridare. Planlösningen i villorna skiljer sig på ett grundläggande sätt från tidigare epokers. Rummen är assymetriskt placerade och formen mer "organisk". Putsade villor är ljusa, gråvita, vita eller blekt gula. Träpanelade villor är mörka, rödfärgade eller tjärbruna ibland med vitmålade lister. Ytterdörrar och fönster kan vara vita eller kraftigt kulörta, bruna eller gröna.
Byggnaders särdrag 1910-1920-tal

Var det här informationen du sökte?


För att vi ska kunna hjälpa dig hitta rätt behöver vi kunna kontakta dig.
Hur vill du bli kontaktad?


Tack för att du hjälper oss!


Sidansvarig: Tommy Andersson, senast ändrad 06 september 2017